Under loppet av ca 24h så har jag lyckats bli avstulen min tvätt; trosor, sockar, handdukar, en jacka, hoodie, alla träningskläder -sportbh:ar, tights, överdelar m.m. Samt tappat bankkort, nyladdat SL-kort och nycklar. Livet leker! Kul va?

   Jag är fortfarande väldigt förvånad över det faktum att någon, för det första, tagit någon annans tvätt. Men även det faktum att denne, för det andra, har tagit någon annans underkläder. Fascinerande. Att sedan inom några timmar upptäcka ens jackficka tömd på viktiga värdehandlingar underlättade inte situationen.

    Allt detta är ersättligt, endast materiella ting, fick jag påminnas om när jag ringde pappa gråtandes av förtvivlan.

 

Någon gång där i maj så flyttade jag till min tredje bostad sedan jag blivit Stockholmsbo. Trivs verkligen i min nuvarande lägenhet, så förhoppningsvis blir den min bostad för en längre tid.

   I början av juni flyttade Elin tillbaka till norr, vilket kändes och fortfarande känns väldigt jobbigt.

   Den 1 september flyttar den äldre av mina lillasystrar in hos mig, och vi blir därmed sambos på obestämd tid. Jag har en magkänsla av att detta kommer bli klockrent!

 

Under två av sommarens månader; juni och juli, tog jag med min fina Stockholmsvän Frida upp till Norrland. Totalt två veckor innehållande jobb med världens bästa team; Afterski Team under festivalerna "Skellefteå Stadsfest" och "Piteå Dansar & Ler". Norrland bjöd även på god mat, jacuzzi, film, massvis med skratt, sena nätter fyllda med intressanta diskussioner, fest, dans, en oerhört blöt cykeltur och renkalvsbajs på mina jeans. Uppskattat, minnesvärt och klockrent!

   I slutet av juli, med andra ord direkt efter Piteå Dansar & Ler, så kom min familj på besök hos mig. Jag och mamma pysslade ihop en mindre krydd -och grönsaksodling på min balkong. Jag, pappa och mina systrar hade en helkul kväll på Gröna lund, där vi ifrågasatte om en någonsin blir för gammal för karuseller och dess adrenalinkickar? Naturhistoriska museet spenderade vi en av dagarna på, och jag fann det riktigt intressant och underhållande! Utöver det så pysslade vi på i lägenheten, gick på bio, åt god mat och hade det fint tillsammans.

 

 

Min sommar har utöver ovan nämnt spenderats på jobb, utgångar med massa skratt och dans, spontana kvällar, dansklasser, träning och god mat för att nämna det mesta lite lätt.

   Jag trivs bra i Stockholm, jag har en vardag här nu. Och framöver kommer jag förhoppningsvis till den punkt då jag hittar de fina smultronställena, det lilla extra, och inte lever mitt liv här som om det fortfarande är en relativt främmande plats. Det är dock fortfarande tungt med jämna mellanrum att ha flyttat ifrån en hemstad, min familj och vänner. Även om jag inte alls känner för att flytta tillbaka just nu.

   Upplever ofta att känslor är svåra att sätta i ord, och även denna gång upplever jag det.

 

Några bilder delar jag med mig av!

 

Yep, jag citerar mig själv, för såhär kände jag för inte så längesedan. Närmare bestämt för 2 månader sedan. Denna vår har jag nu fyllt tjugo år. Vid tidigare tillfälle (i detta fall på instagram) har jag uttryckt mig att det ännu inte klingar bekant och det håller jag kvar vid. 20 år. Jag känner onödigt mycket kring -och för den åldern. Jag har ältat den alltför mycket nu, så jag lämnar mina känslor och tankar där dem befinner sig i nuläget för att istället dela med mig av en, enligt mig, helhärlig video från mitt födelsedagsfirande.

 

 

 

 

Den 31 augusti satte jag mig i bilen tillsammans med mamma, pappa och Isola. En bilresa på ungefär 13h hade vi numera framför oss. Piteå -Stockholm. Nu var det min tur att lämna det trygga hemmet, att flytta hemifrån.

 

Jag uppskattar verkligen att åka bil, det är en härlig känsla. Just denna bilresa innebar inte en bilresa tillbaka hem, och det var en tanke som jag minns inte riktigt hade landat ordentligt i dåvarande stund. Jag var exalterad och så oerhört spänd inför allt som väntade; ny stad, nytt boende, nytt umgänge, förväntningar, förhoppningar, jobb, utbildningen, dansen och allt därtill. Och det var nog ganska exakt där mina tankar landade istället för insikten att jag nu skulle komma att leva min vardag ifrån min familj, mitt hem. Inte bara imorgon och om två veckor, utan flera månader, kanske flera år. 

Bilresan gick bra och vi anlände till lägenheten. I fyra dagar packade vi upp, monterade ihop möbler, stötte på problem, löste problemen och i slutändan var där en fantastiskt fin, mysigt möblerad lägenhet som skulle komma att bli mitt hem inom den närmsta framtiden.

Torsdagen den fjärde september skjutsade mina föräldrar mig till Skarpnäcks tunnelbanestation. Jag skulle åka iväg för lite ärenden och dom skulle påbörja sin bilresa hem till Norrbotten. Det var dags att säga hejdå. Vi kramades, länge. Jag minns så väl mammas tårfyllda ögon, "Men mamma, jag kommer ju inte vara långt bort!". Hon snyftade till och mumlade något i stil med "nej inte långt bort, bara typ 100 mil..". Det jag inte hade insett då, hade hon insett.

Mina första dagar, till och med veckor, kändes som någon form av paus från vardagen. I dåvarande stund kändes vistelsen i Stockholm som något som inom kort skulle vara över. Inte för att jag misstrivdes, eller att saker och ting inte fungerade som dem skulle. Utan det tog helt enkelt bara ett bra tag innan jag faktiskt insåg att jag numera bor här. Jag nämner det ofta, upprepar det, men det beror på att det var en stark upplevelse.

Så småningom blev den ungefär tjugofem minuter långa bussresan till Slussen, den ungefär sju minuter långa tunnelbaneresan till Östermalmstorg och därefter den ungefär sex minuter långa promenaden till mina lektioner, en rutin. Att ta en promenad till Ica Nära eller ta en buss till Willys, att laga middag, att tvätta etc. blev en vardag. Allt föll i sinomtid på plats, och tack vare mitt goda lokalsinne underlättades min vardag en heldel. Vilket jag är oerhört tacksam för, haha!

 

För att släta ut alla frågetecken gällande min utbildning så ska jag försöka förklara det så smidigt jag möjligtvis kan.

I våras sökte jag olika dans/dans -och musikal utbildningar och därmed gjorde auditions. En av utbildningarna jag sökte var SMU -Stockholms musikalartist utbildning på skolan BASE23. Auditionen pågick under tre dagar, varav man var tvungen klara sig vidare för varje dag. Jag tog mig till sista dagen, men klarade det inte hela vägen. Jag blev erbjuden en plats på skolans förberedande linje DayBase, en deltidsutbildning på dagtid mån-fre. Jag valde att tacka ja till denna deltidsutbildning. I slutet av juli blev jag informerad om att denna utbildning mest troligt inte skulle startas igång HT-14 på grund av för få elever som tackat ja. Jag blev erbjuden att få en aningen "specialsydd" deltidsutbildning på kvällstid istället. Jag valde att tacka ja till detta erbjudande, vilket då innebar att jag skulle dansa med två av BASE23s dansarlinjer.

 

Mina första dagar på BASE23 var framförallt nervösa. Om än jag hade besökt skolan i samband med audition så var den ändå en obekant plats. Jag kände ingen överhuvudtaget. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle förvänta mig av lektionerna, huruvida jag skulle lyckas prestera, hålla nivån -och vad var det ens för nivå?, vad skulle det innebära som dansare att komma från en liten norrländsk stad till huvudstaden där var och varannan människa andats dans sedan barnsben.

Mina första dagar gick bra, trots nervositeten. Jag trivdes och körde på, försökte greppa alla de olika lärarna, komma in i skolan och utbildningen.

Det tog inte särskilt lång tid innan min kropp halvt om halvt gav upp. Jag har tidigare haft problem med smärta i ljumskarna, bäckenet samt att jag har ryggsmärtor dagligen sedan 13 års ålder. Det var alltför naivt av mig att tro att dessa problem på riktigt hade försvunnit bara för att jag tagit ett mer eller mindre uppehåll från dansen över sommaren. Jag blev rekommenderad av en elev på skolan (som numera är min vän) att söka hjälp hos fysioterapeuten Anna Magnusson Sogell och det är precis vad jag valde att göra. Återkommer till det senare!

Höst terminen 2014 var en helgrym danstermin för mig personligen. Att komma ifrån en liten stad och möta något större, möta fler dansare och dessutom oerhört talangfulla sådana har varit så givande. I och med allt detta var jag tvungen öka min prestation, öka tempot och ligga i för att hänga med. Jag upplevde en avsevärd skillnad hos mig själv som dansare. Om än jag inte alls var en av dem som höll högsta nivå.
   Jazz, modernt (i samband m. gästlärare), avanc. hiphop, house, stepp, sånglektion -masterclass, sånglektion m. fokus på stämmor och körsång, var lektioner jag tog del av på BASE23 under HT-14. Till en början tog jag även del av balettlektioner, men i och med att mina skador kom tillbaka valde jag att avstå baletten på grund av att just den läraren jag hade inte riktigt hade förståelse för mina skador, den dansstilen påfrestade aningen mer än dem andra och jag fick tyvärr inte den undervisning jag behövde på dessa lektioner.
   Min första föreställning med BASE23 blev på Slottet. Vi framförde föreställningen Drottning Kristina framför silvertronen, med bland annat kungen och drottningen som åskådare. Det var en rätt mäktig första föreställning må jag säga! 

 

Fysioterapeuten jag valde att vända mig till efter rekommendation från en vän. Detta var den bästa rekommendation jag någonsin fått, det bästa val jag någonsin gjort.
   Anna är som tidigare nämnt fysioterapeut, men utöver det är hon personlig tränare samt har dansat med New York City Ballet. Anna vet vad dans innebär både fysiskt och psykiskt, hon förstår tekniken, hon kan danstermerna och i kombination med hennes kunskaper som fysioterapeut och PT är det så klockrent det kan bli! Viktigt att inte glömma hur fantastisk hon är som person också. Jordnära, förstående, human och ställer upp, för att bara nämna några positiva sidor hos henne. Som coach är hon vettig, lyhörd och vakar över dig likt en hök. Det är 110% hårdträning som gäller och hon ser till att du utför det också. Problemen löser inte sig själv, utan de kräver hårt arbete, och det ger fantastiska resultat!

   Jag gick till Anna första gången i september, och ganska på en gång började jag gå till henne relativt regelbundet. Till en början fokuserade vi på ren rehabiliteringsträning, att få ordning på min kropp och skapa nya nervbanor så att jag skulle börja använda min kropp på rätt sätt och därmed bli av med mina smärtor. Så småningom har vi lagt på dansteknikträning. En balettbaserad teknikträning där jag får jobba mer specifikt inriktat på dansen, om än all rehab vi gör hjälper mig i dansen. Jag ser stora framsteg och upplever avsevärt mindre smärtor. Utöver det har jag fått en betydligt bättre förståelse för hur kroppen fungerar och hur jag bör arbeta med den.

Anna finns på Östermalm, Eriksbergsgatan 10B. Hemsida: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE
Vill ni läsa mer om Anna: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE/om-oss/anna-magnusson-sogell-21004956

I och med flytten visste jag att jobbsökande skulle bli aktuellt, jag behövde en inkomst för att kunna bo här. Satt en natt och sökte jobb via Arbetsförmedlingen -platsbanken. RetailKnowledge; retailpoolen, ett bemanningsföretag, sökte extra personal för Twilfit. Jobbet innebar att jobba som extra personal i Twilfitbutiker runtom i hela Stockholm. Jag skickade lite halvhjärtat in mitt CV och en kortare text till varför jag ville jobba på Twilfit, dock med inställningen om att detta var ganska omöjligt ändå. Twilfit är en butikskedja med mycket kunnig personal inom både service och en sådan konkret inriktad detaljhandel, och jag ansåg inte att jag riktigt hade dem egenskaper som behövdes för att klara jobbet om än jag så gärna önskade det. Till min stora förvåning visade det sig att jag hade helt fel, och det är jag så innerligt glad över!
   Inte alltför länge efter att jag skickat in ansökan ringde dem mig från RetailPoolen. Jag fick göra en intervju via telefonen, och därefter blev jag tillfrågad att delta på en gruppintervju. Tackade ja och deltog i gruppintervjun. Efteråt blev det en kortare, enskild intervju med var och en av oss. Vi var ungefär 15 st. Dagen avslutades med information om att vi skulle få besked om vi fått jobbet eller inte inom två veckor. Jag åkte hem och kände i den stunden att två veckor kändes som en evighet. Nu när jag väl hade tagit mig så långt så ville jag ju verkligen ha jobbet.

   Dagen efter på morgonen ringer dem från RetailPoolen. Jag är i den stund väldigt oförberedd och förvånad och nervös. Kvinnan i telefonen, som jag dessutom träffat dagen innan, frågar mig hur jag upplevde att gårdagen gick. Vi talades vid ett tag, varav jag berättade hur jag känt över gårdagen. Tillslut säger hon att jag inte behöver vara orolig över gårdagens prestation för jag hade fått jobbet! Jag var så oerhört glad, och det märktes tydligen genom telefonen också haha.

   Jag blev kallad till ett informationsmöte för att få ta emot den sista informationen, samt skriva avtal. Jag är anställd via RetailPoolen med ett ram-avtal, där kravet är att jag sysselsätter mig med studier på något vis och kan lova dem minst två hela arbetsdagar i veckan. Jag som anställd har ingen garanti på hur många timmar i veckan jag minst ska få arbeta. Det fungerar på så vis att jag fyller i dagar och tider jag är tillgänglig för jobb via deras hemsida där jag som Poolare har egna inloggningsuppgifter. Sedan ringer dem en antingen någon timme före ett arbetspass och frågar om en har möjlighet att jobba, i vissa fall blir en erbjuden arbetspass framöver.
Det låter kanske som lite halvtaskiga arbetsvillkor, och till en början var jag aningen skeptisk. Det visade sig att jag inte hade något att vara skeptisk för. Jag är helnöjd med detta jobb, Retailpoolen sköter detta på ett schysst sätt. Jag blir ofta erbjuden arbetspass, och dom har full förståelse om jag inte har möjlighet att tacka ja till alla pass.

   Den femte och sjätte november hade jag mina utbildningsdagar. Två heldagar i butik -en dag i en stor butik, och en dag i en liten butik. Jag sög åt mig all information likt en svamp, för jag kunde inte riktigt hantera det faktum att jag inte redan kunde detta jobb utan och innan. Denna hängivenhet var dock enbart till min fördel. Jobbet har gått bättre än jag någonsin vågat tro!

 

> De första veckorna tillbringade jag min tid på BASE23, i lägenheten och träffade vänner som var på besök i Stockholm eller vänner som också flyttat hit. Spenderade halloween med nyfunna vänner och deltog på en inflyttningsfest med en vän där de flesta gästerna var närmare 30 års åldern och jag blev igenkänd som Skellefteåbo.
> Under v. 44 kom min familj och en vän till min äldsta lillasyster på besök. 6st personer + 1 hund hemma hos mig, det var trångt och stökigt, men mysigt och uppskattat! Vi åt ute, såg Flashdance musikalen och The Richboyz Ninja, hade myskvällar och umgicks. När dem väl tog sitt pick och pack hem till Norrbotten igen fick jag en enorm hemlängtan. Minns det så väl.

> Den 29e november flyttade en kille från Dalarna in hos mig. Vi kände inte varandra, men han behövde någonstans att bo och jag behövde hjälp med hyran. Win win situation!

> I december umgicks jag mycket med fina vännen Felicia Goossens.
> Den 18e december for jag hem till kära Norrbotten för jul -och nyårsfirande med familj och vänner, samt jobb med fantastiska After Ski Team. Hade oerhört uppskattade dagar i Piteå, med kanske aningen för mycket festande, onyttigheter och rent ut sagt förjävliga sovrutiner. Men det var det lätt värt!

> Jag har av olika skäl tagit ett beslut att inte fortsätta studera på BASE23 VT-15. Jag kommer ta en form av kombinerad privat utbildning -och rehab hos Anna istället. Utöver det ska jag jobba så mycket jag bara kan.

> Den 11e/12e januari flyttar killen från Dalarna ut och min kära vän Elin Lindholm flyttar in den 13e januari!

 

 

Den 11 juni tog jag studenten och därmed avlsutade mina tre år på gymnasiet.

      "Tillsammans med familjen, helgoa vänner & onyktra, lyckliga studenter firade jag en dag som förblir minnesvärd och oförglömlig!" På instagram satte jag ord på dagen på detta vis, och jag väljer att behålla det så även här.

 

Bilder fotade och redigerade av min syster.

 

 

I år var det min tur att ta del av allt vad studentfirandet innebär, däribland balen.

    Mina förväntningar på balen var inte särskilt höga. Detta grundade sig i åsikter och upplevelser från ungdomar som under tidigare år tagit del av balen. Jag är glad över att kunna säga: balen blev ett fantastiskt bra minne!

Jag tillbringade dagen och natten bland helgoa vänner, i en hemmasydd balklänning och med en kalufs prydd av äkta, vackra blommor. Maten mättade min mage alldeles tillräckligt, underhållningen föll mig inte alls i smaken och röda mattan var en rolig upplevelse.

Bara sådär. Och jag är nöjd!

Delar med mig av bilder som min syster både fotat och redigerat.

PS. Balen ägde rum den 5 juni. Men bättre sent än aldrig!

 

Ljuden. Ja, de där ljuden.
Svenska nationella tal, VT -2014

 

Ljud. Flera ljud ihopsatta. Flera ljud ihopsatta, relativt tätt inpå. Bokstäver, ord och meningar är vad jag talar om. Med dessa olika ljud vi kallar bokstäver, bildas orden, som bildar meningarna, som får oss att tala, skriva och läsa. Språket. Konsten att föra sig verbalt och skriftligt, konsten att behärska detta språk och denna konstform. Vad betyder vårat verbala och skriftliga språk för oss?

Här och nu, i förrgår och för flera år sedan var och är språket ett dagligt bruk. En kommunikationsform jag definitivt vill påstå har en oerhört stor del i människans liv.

 

Vårat verbala och skriftliga språk är något som intresserar och fascinerar mig. Att med ord formulera sig, göra sig förstådd och ha möjlighet att beskriva något så abstrakt som känslor.

De där ljuden. Ja, de där ljuden som kan så vackert beröra men likaså brutalt förstöra.

 

Ett nyanserat, välvårdat och detaljrikt språk är något jag personligen värdesätter högt. Fredrik Lindström skriver i sin bok ”Världens dåligaste språk” om språkets distinktion och betydelsenyanser. Han framför att det finns utrymme för fel och undantag såsom felstavning, felböjning och felaktiga ändelser då detta inte medför någon större risk att skada språket. Det enda som kan uppstå, enligt Lindström, är att andra kan ta efter vilket enbart påverkar enskilda ord, samt att fokuset på budskapet kan försvinna. När vi börjar använda oss av fel som rör uttryck, betydelser och förhållandet mellan flera ord, exempelvis: ”Chansen att han skulle dö var inte särskilt stor” och ”Risken att han skulle dö var inte särskilt stor”, menar Lindström att vi berövar språket dess precishet och därav blir svenskan ett sämre språk. Lindström förklarar även att särskrivning och ihopskrivning är fel som påverkar hela språksystemet, då detta orsakar betydelseskillnader.

Som jag tidigare nämnde; ett nyanserat, välvårdat och detaljrikt språk är något jag personligen värdesätter högt. Att jag håller med Lindströms åsikter är därmed kanske ingen större överraskning. 

 

Svenskan är ett komplicerat språk, det är inget jag förnekar. En besvärlig grammatik fylld av oregelbundheter, flertal olika stavningar för ett uttal och en sådan sak som särskrivning och ihopskrivning. Det är ett språk många av oss svär ilsket över eller obrytt vanvårdar. Jag är inget undantag. Jag tycker om logik, ett kriterie det svenska språket på många plan definitivt inte uppfyller. Men oavsett allt, så är svenskan imponerande. För trots dess svårigheter och ologik så lyckas det ändå bli ett begripligt och välfungerande språk.

Många påpekar besväret att lära sig det svenska språket för personer med läs -och skrivsvårigheter, dyslektiker och nysvenskar, och jag har all förståelse för argumenten. Det är inget simpelt språk att varken lära sig eller använda sig av, men å andra sidan är väl inget språk simpelt. Istället för att successivt eliminera vårt språk genom vanvård och argumentet att det är för svårt och besvärligt och därav bör förenklas, tycker jag vi bör ge dem som behöver särskild hjälp för att lära sig vårt språk precis den hjälp dem behöver.

Kanske är mina åsikter och argument delvis baserade på att jag faktiskt i princip redan kan vårat språk och därav upplever att besväret blir betydligt större om språket blir något annat än vad det i dagsläget är. Men min vilja och därav mitt argument är att bevara språket på grund av dess imponerande kombination av ologik, charm och elegans.

 

Jag kan inte konkret besvara frågan gällande vad vårat verbala och skriftliga språk egentligen betyder för oss. Men jag kan konstatera att språket, utifrån vad jag upplevt, ligger varmt om hjärtat hos många människor i detta avlånga land vare sig vi vill eller vet det. Så på sätt och vis betyder språket nog en hel del för var och en av oss. Kanske inser vi inte vårat språks elegans i all dess förvirring, kanske missar vi helt och hållet dess värde under ilskan av svordomar, eller kanske är de så pass att vi aldrig ens lagt en tanke till den konstform vi har i ägo.

De där ljuden. Ja, de där ljuden som kan så vackert beröra men likaså brutalt förstöra är vårat kära språk. Jag ber er att vårda det, svära lagomt över det och uppskatta det. För så småningom kanske vårat språk är ett minne blott.

 

Emmy Arvidsson, ES3C
Strömbackaskolan, VT -14

   Ibland önskar jag att tiden stod still för ett litet tag, så jag skulle hinna med allt jag både måste och vill göra utan att behöva planera eller överväga om eller när jag ska hinna med det.
Men det fungerar helt enkelt inte riktigt så, och därav blir en del saker och ting inte prioriterade i första hand. Bland annat bloggen för min del. Men jag har den i tanken, jag har inlägg jag vill skriva och dela med mig av, och så småningom ska jag förhoppningsvis kunna göra det. Tillsvidare får ni någon form av kortfattat återberättande av vad som skett på senare tid och vad som komma skall. I samma veva bjuder jag på några enstaka bilder också.

 

Jag kan lyckligt informera om att jag nu är anställd hos Textil Design i Norrland AB! Det känns fantastiskt skönt att äntligen ha ett jobb, i mitt fall ett helgjobb. Ännu mer fantastiskt är det också att jag trivs väldigt bra, och jobbar tillsammans med en sömmerska, vilket är så oerhört givande i och med mitt fritidsintresse för sömnad. Jobbet innebär att mäta, klippa, stryka/pressa och sy gardiner (och delvis överkast, draperier etc) till offentliga miljöer såsom skolor, sjukhus etc. 

 

27 februari till 13 mars tillbringade jag i Santa Maria, som ligger på ön Sal, som är en av nio öar tillhörande Kap Verde, som ligger på Afrikas västkust.

   Det var två oerhört uppskattade och minnesvärda veckor, som jag hoppas kunna dela med mig av i form av bilder och videos såfort jag får tid. Jag har nämligen varit riktigt bra på att verkligen använda min GoPro under resan.

 

I min ägo har jag nu en Filofax. En Personal Holborn, mer specifikt. Detta var en tidig present från mina föräldrar, och i nuläget kan jag berätta att den har kommit till väldigt stor användning. Jag tycker det är ett så roligt, mysigt och personligt sätt att hålla sig organiserad på. Något jag varmt kan rekommendera! Och för er som inte riktigt vet vad en filofax är, så googla eller youtuba. Det blir smidigast så.

   När tiden finns hoppas jag kunna visa och dela med mig av min filofax, rent visuellt med hjälp av bilder, men även ännu mer tankar och åsikter kring den.

 

Spendera tid med både gamla goa vänner, mer nyfunna vänner, samt gamla bekanta har hunnits med på sistone. Behöver jag ens berätta att det har uppskattats oerhört mycket?

Utöver det går stor del av min tid åt till skolan och dansen.

 

Jag vill informera mina nära och kära, och alla estetiskt intresserade, att boka upp den 16 maj för att komma och kolla på min och min klass slutproduktion! En dansföreställning, som kommer namnges "Desperate to be..." och erbjuda på en salig blandning av alla möjliga dansframträdanden ni helt klart inte vill missa! Kommer med mer information gällande detta så snart jag har möjlighet.

 

 

 

Dagarna passerar i en väldig fart, och jag spenderar dem på dansen, lugna och mysiga pluggkvällar hos werkmäster och helhärliga helgnätter med goa människor. Konsumerar en heldel tee, grönsaker, bär och frukt i hopp om att tillföra nyttigheter och inte trycka i mig alltför mycket onyttigheter. Njuter av de dagar hösten erbjuder sol och fantastiska färger, och försöker ta vara på de dagar som bjuder på regn genom att se det som självklara mysdagar.

Sista året på Piteå dansargymnasium och allt vad det innebär. Förmodligen sista året i hemstaden innan dansäventyret tar sin fortsättning på andra platser, nya upplevelser, med nya kontakter och förhoppningsvis också med nära och kära. Så jag försöker med andra ord göra mig så redo för framtiden jag möjligt kan, och lättare vore om det fanns en inkomstkälla utöver studiebidraget. Så har någon go själ extrajobb att erbjuda vore jag evigt tacksam!

 

seeya.

 

 

 

 

 

Kreativiteten slog till ännu en gång. Av tre mindre glastallrikar och två små glas skapade jag något praktiskt och välbehövligt. I samma veva tillförde det utsmyckning till mitt rum.

 

Värt att nämna är att jag betalade 1kr/st för var tallrik och glas, vilket med andra ord betyder att jag betalade 5kr för denna nödvändighet, (om man bortser från limmet jag lånade av min pappa som mest troligt inte var gratis).

 

 

 

Sommaren brukar i det allra flesta fall börja med en del firanden. Det gjorde den i år också.
      I onsdags eftermiddag gick dansartreorna på rödamattan, för balen ägde nämligen rum. Samma kväll gick min lillasyster ut grundskolan, och tidigare den dagen hade jag mitt examensfirande för att avsluta mitt andra år av gymnasiet. I fredags tog även dansartreorna studenten, och måste medge att hos mig är det blandade känslor hejvilt angående det!

 

earvid@instagram, klickbara bilder.

1. #dancers #studenten #sentimental #totalmegaglädje #dansarkärlek #dancelove @carolinehedell @sannaamarkstrom @feliciagoossens @wikstromrebecka @danielalindstrom @malinbergdahl @izabellakarlsson
2. @arvidssonfia

 

Imorgon blir detta läsårets sista skoldag.
     Idag spenderade jag min morgon och förmiddag i Luleå. Stannade hos my lovely boy igår efter att ha tränat med Sam inför Dance for Love Luleå som äger rum under Priden, söndag den 16juni, om ni känner för att komma och kika. Kollade på Lärkans vårshow idag då Jam at the Olympics bjöd på helhärlig funk, as always, och Sam med sina dansargirls voguade. Jag filmade tyvärr inte, men Jennifer Jallow filmade i alla fall dansuppträdandet, så jag lånar videon litegrann.
 

 

Senare idag väntade ett överraskande av vår mentor, som under alla år hållt koll på oss dansbarn och nödvändiga saker inom dansvardagen, föreställningar och dylikt. Hon har valt att helt ägna sig åt idrotten, då hon även är idrottslärare, vilket betyder att vi inte kommer träffa vår dansmamma på samma sätt längre. Samt att treorna går ut och hon snart fyller år. Så det blev en kombinerad avskeds-födelsedagsöverraskning med middag och efterrätt, och dessutom mitt under treornas studentvecka.

 

Efter middagen for jag och Emelie till Sanna för en myskväll på hennes altan, och så småning om kom även Felicia, Jocke, Malin, Lars och Bawer.

 

Bakade en hallon och jordgubbspaj. Mammas recept, fantastiskt god!

 

Angående videosarna från föreställningen Attention must be paid, så kommer dom upp kanske nästa vecka eller då nästa vecka på grund av att jag ännu inte har tillgång till dem.

1800-talets litteratur blir dagens pluggning, då prov sker imorgon. Känns inte sådär jättelovande, förstår mindre än hälften och glömmer bort vad jag läser. Det får helt enkelt gå som det går, provet kom trots allt lite hastigt enligt mig.

 

      Det var nyss ett halvår till denna resa, åtminstone känns det så. Tiden har minsann gått i ultra tempo, och ikväll beger jag mig tillsammans med Jacob &Elin. Fantastiskt kul ska det bli!
     Mumford and Sons. Besöka House of Shapes. Strosa runt på stadens gator, i hopp om att hitta något tjusigt att ta med sig hem, och om inte annat, må gott.

 

Övervinner min kräsenhet och rädsla för att bära färger, olika färger, eller liknande färger som inte är svart, tillsammans. Det är ju faktiskt inte fult, eller fel, bara jag som töntar mig. En mörklila klänning jag trivs som en gud i, tillsammans med ett par svarta strumpbyxor och mina lila dr. martens, bär jag ikväll. Det blir finemang!

 

 

 

Personligen tycker jag det blev till det bättre. Skulle dock vara kul att fylla de tomma ramarna, men har tyvärr inte nog med bilder, så jag gav ett tappert försök till något estetiskt.

       Blommor i rummet ger en oerhört härlig känsla må jag säga.

 

 

 

Igår natt lovade jag mig själv att ta hur lång sovmorgon jag vill, men inte längre än till klockan tolv. Kanske en aning ologiskt, men personligen tyckte jag det var en bra deal. Vaknade hur som helst 11.56, av egen maskin.

       Dagen har bestått av en oerhört slapp och ovettig förmiddag, å det må va. Tog mig så småning om en välbehövlig dusch, slängde på mig ett nyköpt linne och valde att bära röda läppar för kvällens fika med Felicia.

 

Åt en fantastiskt god middag idag. Lillasyster Sofia hade lagat vegetariska pastarosor. Färska pastaplattor fyllda med mozzarella, färskost, paprika, svartpeppar, oregano och lite basilik och med en tillhörande sås av krossade tomater, chilisås, grädde och salt. Rekommenderas! Även om min bild kanske inte får det hela att se jätteaptitligt ut.

 

 

Passar på att återhämta mig från företagsföreställningen. Stiger upp i lagom tid, lägger mig inte allt för sent (blir väl dock en del undantag), äter lite när jag vill, njuter av solen och livsglädjen, försöker ta igen en del umgänges tid med familj och vänner och ser fram emot årets hittils riktigt braiga planer.

 

Påbörjade två nya hattboxar idag. Återstår att se när jag har tid och ork för att färdigställa dem.