Den 31 augusti satte jag mig i bilen tillsammans med mamma, pappa och Isola. En bilresa på ungefär 13h hade vi numera framför oss. Piteå -Stockholm. Nu var det min tur att lämna det trygga hemmet, att flytta hemifrån.

 

Jag uppskattar verkligen att åka bil, det är en härlig känsla. Just denna bilresa innebar inte en bilresa tillbaka hem, och det var en tanke som jag minns inte riktigt hade landat ordentligt i dåvarande stund. Jag var exalterad och så oerhört spänd inför allt som väntade; ny stad, nytt boende, nytt umgänge, förväntningar, förhoppningar, jobb, utbildningen, dansen och allt därtill. Och det var nog ganska exakt där mina tankar landade istället för insikten att jag nu skulle komma att leva min vardag ifrån min familj, mitt hem. Inte bara imorgon och om två veckor, utan flera månader, kanske flera år. 

Bilresan gick bra och vi anlände till lägenheten. I fyra dagar packade vi upp, monterade ihop möbler, stötte på problem, löste problemen och i slutändan var där en fantastiskt fin, mysigt möblerad lägenhet som skulle komma att bli mitt hem inom den närmsta framtiden.

Torsdagen den fjärde september skjutsade mina föräldrar mig till Skarpnäcks tunnelbanestation. Jag skulle åka iväg för lite ärenden och dom skulle påbörja sin bilresa hem till Norrbotten. Det var dags att säga hejdå. Vi kramades, länge. Jag minns så väl mammas tårfyllda ögon, "Men mamma, jag kommer ju inte vara långt bort!". Hon snyftade till och mumlade något i stil med "nej inte långt bort, bara typ 100 mil..". Det jag inte hade insett då, hade hon insett.

Mina första dagar, till och med veckor, kändes som någon form av paus från vardagen. I dåvarande stund kändes vistelsen i Stockholm som något som inom kort skulle vara över. Inte för att jag misstrivdes, eller att saker och ting inte fungerade som dem skulle. Utan det tog helt enkelt bara ett bra tag innan jag faktiskt insåg att jag numera bor här. Jag nämner det ofta, upprepar det, men det beror på att det var en stark upplevelse.

Så småningom blev den ungefär tjugofem minuter långa bussresan till Slussen, den ungefär sju minuter långa tunnelbaneresan till Östermalmstorg och därefter den ungefär sex minuter långa promenaden till mina lektioner, en rutin. Att ta en promenad till Ica Nära eller ta en buss till Willys, att laga middag, att tvätta etc. blev en vardag. Allt föll i sinomtid på plats, och tack vare mitt goda lokalsinne underlättades min vardag en heldel. Vilket jag är oerhört tacksam för, haha!

 

För att släta ut alla frågetecken gällande min utbildning så ska jag försöka förklara det så smidigt jag möjligtvis kan.

I våras sökte jag olika dans/dans -och musikal utbildningar och därmed gjorde auditions. En av utbildningarna jag sökte var SMU -Stockholms musikalartist utbildning på skolan BASE23. Auditionen pågick under tre dagar, varav man var tvungen klara sig vidare för varje dag. Jag tog mig till sista dagen, men klarade det inte hela vägen. Jag blev erbjuden en plats på skolans förberedande linje DayBase, en deltidsutbildning på dagtid mån-fre. Jag valde att tacka ja till denna deltidsutbildning. I slutet av juli blev jag informerad om att denna utbildning mest troligt inte skulle startas igång HT-14 på grund av för få elever som tackat ja. Jag blev erbjuden att få en aningen "specialsydd" deltidsutbildning på kvällstid istället. Jag valde att tacka ja till detta erbjudande, vilket då innebar att jag skulle dansa med två av BASE23s dansarlinjer.

 

Mina första dagar på BASE23 var framförallt nervösa. Om än jag hade besökt skolan i samband med audition så var den ändå en obekant plats. Jag kände ingen överhuvudtaget. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle förvänta mig av lektionerna, huruvida jag skulle lyckas prestera, hålla nivån -och vad var det ens för nivå?, vad skulle det innebära som dansare att komma från en liten norrländsk stad till huvudstaden där var och varannan människa andats dans sedan barnsben.

Mina första dagar gick bra, trots nervositeten. Jag trivdes och körde på, försökte greppa alla de olika lärarna, komma in i skolan och utbildningen.

Det tog inte särskilt lång tid innan min kropp halvt om halvt gav upp. Jag har tidigare haft problem med smärta i ljumskarna, bäckenet samt att jag har ryggsmärtor dagligen sedan 13 års ålder. Det var alltför naivt av mig att tro att dessa problem på riktigt hade försvunnit bara för att jag tagit ett mer eller mindre uppehåll från dansen över sommaren. Jag blev rekommenderad av en elev på skolan (som numera är min vän) att söka hjälp hos fysioterapeuten Anna Magnusson Sogell och det är precis vad jag valde att göra. Återkommer till det senare!

Höst terminen 2014 var en helgrym danstermin för mig personligen. Att komma ifrån en liten stad och möta något större, möta fler dansare och dessutom oerhört talangfulla sådana har varit så givande. I och med allt detta var jag tvungen öka min prestation, öka tempot och ligga i för att hänga med. Jag upplevde en avsevärd skillnad hos mig själv som dansare. Om än jag inte alls var en av dem som höll högsta nivå.
   Jazz, modernt (i samband m. gästlärare), avanc. hiphop, house, stepp, sånglektion -masterclass, sånglektion m. fokus på stämmor och körsång, var lektioner jag tog del av på BASE23 under HT-14. Till en början tog jag även del av balettlektioner, men i och med att mina skador kom tillbaka valde jag att avstå baletten på grund av att just den läraren jag hade inte riktigt hade förståelse för mina skador, den dansstilen påfrestade aningen mer än dem andra och jag fick tyvärr inte den undervisning jag behövde på dessa lektioner.
   Min första föreställning med BASE23 blev på Slottet. Vi framförde föreställningen Drottning Kristina framför silvertronen, med bland annat kungen och drottningen som åskådare. Det var en rätt mäktig första föreställning må jag säga! 

 

Fysioterapeuten jag valde att vända mig till efter rekommendation från en vän. Detta var den bästa rekommendation jag någonsin fått, det bästa val jag någonsin gjort.
   Anna är som tidigare nämnt fysioterapeut, men utöver det är hon personlig tränare samt har dansat med New York City Ballet. Anna vet vad dans innebär både fysiskt och psykiskt, hon förstår tekniken, hon kan danstermerna och i kombination med hennes kunskaper som fysioterapeut och PT är det så klockrent det kan bli! Viktigt att inte glömma hur fantastisk hon är som person också. Jordnära, förstående, human och ställer upp, för att bara nämna några positiva sidor hos henne. Som coach är hon vettig, lyhörd och vakar över dig likt en hök. Det är 110% hårdträning som gäller och hon ser till att du utför det också. Problemen löser inte sig själv, utan de kräver hårt arbete, och det ger fantastiska resultat!

   Jag gick till Anna första gången i september, och ganska på en gång började jag gå till henne relativt regelbundet. Till en början fokuserade vi på ren rehabiliteringsträning, att få ordning på min kropp och skapa nya nervbanor så att jag skulle börja använda min kropp på rätt sätt och därmed bli av med mina smärtor. Så småningom har vi lagt på dansteknikträning. En balettbaserad teknikträning där jag får jobba mer specifikt inriktat på dansen, om än all rehab vi gör hjälper mig i dansen. Jag ser stora framsteg och upplever avsevärt mindre smärtor. Utöver det har jag fått en betydligt bättre förståelse för hur kroppen fungerar och hur jag bör arbeta med den.

Anna finns på Östermalm, Eriksbergsgatan 10B. Hemsida: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE
Vill ni läsa mer om Anna: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE/om-oss/anna-magnusson-sogell-21004956

I och med flytten visste jag att jobbsökande skulle bli aktuellt, jag behövde en inkomst för att kunna bo här. Satt en natt och sökte jobb via Arbetsförmedlingen -platsbanken. RetailKnowledge; retailpoolen, ett bemanningsföretag, sökte extra personal för Twilfit. Jobbet innebar att jobba som extra personal i Twilfitbutiker runtom i hela Stockholm. Jag skickade lite halvhjärtat in mitt CV och en kortare text till varför jag ville jobba på Twilfit, dock med inställningen om att detta var ganska omöjligt ändå. Twilfit är en butikskedja med mycket kunnig personal inom både service och en sådan konkret inriktad detaljhandel, och jag ansåg inte att jag riktigt hade dem egenskaper som behövdes för att klara jobbet om än jag så gärna önskade det. Till min stora förvåning visade det sig att jag hade helt fel, och det är jag så innerligt glad över!
   Inte alltför länge efter att jag skickat in ansökan ringde dem mig från RetailPoolen. Jag fick göra en intervju via telefonen, och därefter blev jag tillfrågad att delta på en gruppintervju. Tackade ja och deltog i gruppintervjun. Efteråt blev det en kortare, enskild intervju med var och en av oss. Vi var ungefär 15 st. Dagen avslutades med information om att vi skulle få besked om vi fått jobbet eller inte inom två veckor. Jag åkte hem och kände i den stunden att två veckor kändes som en evighet. Nu när jag väl hade tagit mig så långt så ville jag ju verkligen ha jobbet.

   Dagen efter på morgonen ringer dem från RetailPoolen. Jag är i den stund väldigt oförberedd och förvånad och nervös. Kvinnan i telefonen, som jag dessutom träffat dagen innan, frågar mig hur jag upplevde att gårdagen gick. Vi talades vid ett tag, varav jag berättade hur jag känt över gårdagen. Tillslut säger hon att jag inte behöver vara orolig över gårdagens prestation för jag hade fått jobbet! Jag var så oerhört glad, och det märktes tydligen genom telefonen också haha.

   Jag blev kallad till ett informationsmöte för att få ta emot den sista informationen, samt skriva avtal. Jag är anställd via RetailPoolen med ett ram-avtal, där kravet är att jag sysselsätter mig med studier på något vis och kan lova dem minst två hela arbetsdagar i veckan. Jag som anställd har ingen garanti på hur många timmar i veckan jag minst ska få arbeta. Det fungerar på så vis att jag fyller i dagar och tider jag är tillgänglig för jobb via deras hemsida där jag som Poolare har egna inloggningsuppgifter. Sedan ringer dem en antingen någon timme före ett arbetspass och frågar om en har möjlighet att jobba, i vissa fall blir en erbjuden arbetspass framöver.
Det låter kanske som lite halvtaskiga arbetsvillkor, och till en början var jag aningen skeptisk. Det visade sig att jag inte hade något att vara skeptisk för. Jag är helnöjd med detta jobb, Retailpoolen sköter detta på ett schysst sätt. Jag blir ofta erbjuden arbetspass, och dom har full förståelse om jag inte har möjlighet att tacka ja till alla pass.

   Den femte och sjätte november hade jag mina utbildningsdagar. Två heldagar i butik -en dag i en stor butik, och en dag i en liten butik. Jag sög åt mig all information likt en svamp, för jag kunde inte riktigt hantera det faktum att jag inte redan kunde detta jobb utan och innan. Denna hängivenhet var dock enbart till min fördel. Jobbet har gått bättre än jag någonsin vågat tro!

 

> De första veckorna tillbringade jag min tid på BASE23, i lägenheten och träffade vänner som var på besök i Stockholm eller vänner som också flyttat hit. Spenderade halloween med nyfunna vänner och deltog på en inflyttningsfest med en vän där de flesta gästerna var närmare 30 års åldern och jag blev igenkänd som Skellefteåbo.
> Under v. 44 kom min familj och en vän till min äldsta lillasyster på besök. 6st personer + 1 hund hemma hos mig, det var trångt och stökigt, men mysigt och uppskattat! Vi åt ute, såg Flashdance musikalen och The Richboyz Ninja, hade myskvällar och umgicks. När dem väl tog sitt pick och pack hem till Norrbotten igen fick jag en enorm hemlängtan. Minns det så väl.

> Den 29e november flyttade en kille från Dalarna in hos mig. Vi kände inte varandra, men han behövde någonstans att bo och jag behövde hjälp med hyran. Win win situation!

> I december umgicks jag mycket med fina vännen Felicia Goossens.
> Den 18e december for jag hem till kära Norrbotten för jul -och nyårsfirande med familj och vänner, samt jobb med fantastiska After Ski Team. Hade oerhört uppskattade dagar i Piteå, med kanske aningen för mycket festande, onyttigheter och rent ut sagt förjävliga sovrutiner. Men det var det lätt värt!

> Jag har av olika skäl tagit ett beslut att inte fortsätta studera på BASE23 VT-15. Jag kommer ta en form av kombinerad privat utbildning -och rehab hos Anna istället. Utöver det ska jag jobba så mycket jag bara kan.

> Den 11e/12e januari flyttar killen från Dalarna ut och min kära vän Elin Lindholm flyttar in den 13e januari!

 

Den 16 maj stod jag på scen tillsammans med fyra dansare. Min dåvarande klass, min gymnasieklass. Vi framförde föreställningen "Desperate to be...", en föreställning som vi tillsammans skapade under x antal månader.  Föreställningen var vårt gymnasiearbete, vår sista föreställning som elever på Piteå Dansargymnasium och mest troligt också sista föreställningen vi skulle komma att göra tillsammans.

 

Det har nu gått närmare fyra månader sedan föreställningen ägde rum. Denna föreställningen stod mig väldigt nära, betydde mycket på flera olika vis. Under den tiden i mitt liv, under den tiden i mitt liv som dansare, var mina krav på mig själv enorma. Jag ville tillsammans med min klass skapa en förställning med god kvalité, jag ville att allt skulle bli så bra, och framförallt, jag ville att JAG skulle göra detta så perfekt. Det var lite där det hela föll, det var där jag föll.

    I kaoset av föreställningsstress, nervositet, glädje, adrenalin och allt vad som upplevs i dessa situationer var jag nöjd med min prestation. Jag var så stolt över vad jag åstadkommit på scen, om än en del saker gärna hade kunnat gå bättre. Men i den stunden spelade det inte så stor roll. Helheten var så bra ändå!

    Efteråt, när videos gick att ta del av föll all min stolthet. Av videosarna att döma presterade jag dåligt. Jag dansade dåligt, jag hade dålig utstrålning, jag sjöng inte särskilt bra, kläderna såg fel ut på mig. Allt var bara fel.

Självkritik. Ganska stark sådan.

 

Efter detta fortsatte jag dansa, jag fortsatte sjunga och delvis förträngde det jag sett på videosarna. Jag levde istället på känslorna jag upplevde under föreställningen, och alla positiva komplimanger vi fick från dom som såg föreställningen.

   Tiden har fått gå, och häromdagarna tog jag mig tid att titta på videosarna igen. Den starka självkritiken återkom inte, och jag njöt istället. Såg det jag gjorde bra, var uppmärksam på det jag kan förbättra. Och jag insåg att detta inte alls är något jag är missnöjd över. Detta är en del av min resa som dansare, och jag lär föralltid vara en dansare på resande fot. Ständigt på resa genom mitt lärande, misslyckande och min utveckling. 

I dessa videos finns så mycket bra att se och därav kommer jag dela med mig av dem.

 

Desperate to be seen
En tolkning av Big Spender från Sweet Charity av Bob Fosse.
Skapad & framförd av: Emelie Hedlund, Julia Werkmäster, Lina Jonsson, Julia Sandström och Emmy Arvidsson. 

 

Desperate to be enchanted
Låt: Latch -Sam Smith
Koreografi & dansare: Julia Sandström.

 

Desperate to be confident
Låt: Sexy and I know it: delux remix -Noah
Koreografi: Emelie Hedlund
Dansare: Emelie Hedlund, Lina Jonsson, Julia Sandström, Sofia Hedell, Jenny Vieira, Stina Lindberg, Deniece Boman Öquist, Felicia Larsson, Jennifer Lindgren, Julia Wallström.

 

Desperate to be unrestrained
Låt: Prisms -65daysofstatic
Koreografi & dansare: Julia Werkmäster och Emmy Arvidsson.

 

Desperate to be yours
Låt: Got me good -Ciara
Koreografi: Lina Jonsson
Dansare: Lina Jonsson, Julia Werkmäster, Emmy Arvidsson, Emelie Hedlund, Julia Sandström, Stina Lindberg, Julia Viklund, Jennifer Lindgren, Julia Wallström, Jazmine Murphy, Brooke Johnson.

 

Desperate to be together
Låt: Shake it out -Florence and the Machine
Koreografi & dansare: Emmy Arvidsson, Emelie Hedlund, Julia Werkmäster, Julia Sandström och Lina Jonsson.

 

Desperate to move
Låt: Word up! (the alias radio edit) -Little Mix 
Koreografi & dansare: Emelie Hedlund, Lina Jonsson, Emmy Arvidsson, Julia Werkmäster och Julia Sandström.

 

 

 

Att hitta sina inspirationskällor kan vara en viktig del i sin process att utvecklas som dansare. Åtminstone upplever jag det. Det kan å andra sidan också ha sina nackdelar. Det finns perioder under tiden jag dansat som jag inspirerats och tack vare det blivit så motiverad, men när jag väl stått i danssalen har jag istället blivit oerhört självkritisk, jämfört mig med dem och det jag inspirerats av på ett negativt sätt. Balans, på alla möjliga sätt, kan jag nu konstatera har en väldigt viktig del i det hela.

 

Dessa tre videos är några jag tycker är beundransvärt geniala, på olika vis, på sina vis. Ta er tiden, njut och inspireras! Kan även rekommendera att kolla in Kyle Hanagamis videoserie Making Moves.

 

Har under höstterminen tagit del av Exileds torsdagskvällskurs i femenine-vibe/vouge som Sam undervisar. Årets tema på julföreställningen var the Lion King, och den ägde rum den tjugoandra december.
   Pappa filmade dansen jag deltog i, så delar med mig av den, samt en bild Elin tog.

 

 

 

 

Den femtonde december, ungefär en vecka sedan, ägde årets julföreställning rum.

     Detta år samarbetade vi med Svenska Balettskolan och Musik och Dansskolan, vilket vi inte gjort tidigare år. Det kändes fantastiskt kul att få stå på scen igen, och tanken på att detta var min sista julföreställning som elev på Piteå Dansargymnasium gjorde det hela rätt känslofyllt. Att nu också inse att efter allt jul -och nyårsfirande påbörjar jag vårterminen, min sista termin på gymnasiet. Detta innebär också att auditions till alla dansskolor sker inom en mycket snar framtid, vilket sätter en enorm press på mig som dansare. åh min skapare, jag är nervös för framtiden.

 

Bjuder på lite videos och två instagrambilder (@earvid) från julföreställningen.
Supporta Piteå Dansargymnasium, håll koll på kommande föreställningar och ta del av vår dansvardag, instagram @piteadansargymnasium

 

"..om inte annat kommer det i alla fall upp ett inlägg med videor från föreställningen så småningom."
Meningen ovan skrevs den trettionde mars i Attention must be paid: Part 1 inlägget. Nu är det september. Men å andra sidan fanns där ingen lögn, för nu är tiden "så småningom" kommen och videor från våran UF föreställning finns nu tillgängliga!

 

Kortfattad förklaring för att fräscha upp minnet eller informera ovetande. Under mitt andra år på gymnasiet läste jag en kurs som heter Entreprenör tillsammans med Emelie i min klass, samt två samhällstjejer vid namn Sara och Martina. Entreprenörkursen innebar att starta ett UF företag, vilket vi fyra gjorde tillsammans. Vårat företag namngavs Laughs Beyond UF och vi valde att göra en filminspirerad dans, musik och makeup föreställning i Black box, Acusticum i mars 2013. Föreställningen fick namnet Attention must be paid, och innehöll åtta olika danskoreografier koreograferade av mig och Emelie, samt sju olika musikuppträdanden.
Detta var första gången någon av oss fyra gjorde en föreställning. Totalt var vi tjugo stycken inkluderat alla dansare, sångare, sminkösen, samt vi fyra ansvariga.
Vi blev sponsrade av Glitter, Parelle, PiteEnergi och Jera bygg AB.

  

 

5e till 16onde augusti.

Dagar som förblir oerhört minnesvärda, och dagar som jag finner omöjliga att återberätta till dess rättvisa. Så är det väl dock med många händelser man håller kärt.

Jag kommer oavsett dela med mig av mina (instagram)bilder från mina, ungefär, 11 dagar, samt några ord som eventuellt ger någon uppfattning över denna fantastiska resa till den södra delen av Sverige, bland dansare från både Europa och USA, med helgoa vänner.

 

Ankomsten. 

Den femte augusti anlände vi i Göteborg mot kvällen, fulla av skratt och förväntan. Kanske en aning övertrötta också. Vi blev väl bemötta av Zerjon, och senare mot kvällen kom Tony och Martin för att kolla så vi kommit oss till rätta. Vi sov på Twisted Feet Dance Acadamy, i en danssal, på uppblåsbara madrasser vi kånkat med oss hemifrån. Till en början kändes tanken på det en aning besvärlig. Men inte en enda gång fann jag det jobbigt eller besvärligt att sova på madrass, i en danssal (utom den natten min madrass hade tömts helt och hållet på luft).

 

Lägret tog sin start den sjätte med ett schema på varannan dag två dansklasser, varannan dag tre dansklasser. Alla 1h 30min, men för det mesta så drog vi över tiden. 
Det fanns två nivåer, intermediate och advanced. Jag och mitt sällskap hade valt intermediate. Argumenten löd: 1. Vi hade inte någon aning om hur svårt intermediate respektive advanced skulle innebära, 2. Därav ville vi hellre hänga med på dansklasserna, än med nöd och näppe inte klara av det och på så vis knappt få ut något av klasserna.

Någon dag in på lägret kunde vi konstatera att den största skillnaden på intermediate och advanced var hur fort du tog emot materialet. Vid enstaka tillfällen var koreografierna svårare på advanced klasserna. Jag är relativt snabblärd, och intermediate tillfredsställde mig gott och väl! Dock har jag å andra sidan inte dansat så länge, och speciellt inte de olika streetstilarna.

Intermediategruppen började sin första klass 11.30, (utom två dagar då första klassen började senare pga olika anledningar), följde vi schemat till punkt och pricka slutade vi 16.00 de dagar vi hade två klasser och 19.00 de dagar vi hade tre klasser. Efter vi hade haft vår klass på ca. 1h 30min, hade advanced sin klass på lika länge, vilket med andra ord betyder att vi hade paus/fritid 1h 30min mellan klasserna.

De dansare vi blev undervisade av: Martin Jonsson (twisted feet), Denny Hultén (twistedtwins &twisted feet), Derrell Bullock, Joaquin Perez, Kapela, Candace Brown, Tony Tzar, Kite, Dana Foglia samt Quick crew. 

Alla lärare var fantastiskt duktiga och erbjöd alltifrån boogaloo popping, street, feminin street, till hype, modernt och house. Mångsidigt med andra ord!

 

Fritiden mellan lektionerna spenderade jag och mitt sällskap oftast genom att sitta utanför twisted och få i sig någon form av vätska och föda, samt prata. Ibland tog vi spårvagnen några stationer för att köpa lunch eller middag på en thairesturang, eller handla mat på Ica Maxi. Vi brukade även gå till Statoil som låg mittemot skolan, för att bland annat utnyttja deras ta två stycken 200g marabou för 31kr.

Kvällarna varierade. En del spenderades på att åka spårvagn in till centrala Göteborg och kolla oss omkring, njuta av något större än vad Norrbotten erbjuder. Andra på att laga mat på skolan, prata hela nätterna, skratta,  dansa, lyssna på podcast och sitta ute.

Lägret tog sitt slut den trettonde. Några dagar in på lägret, 12e, 13onde och 14onde, ägde Gbg dance festival rum. Gbg dance festival var ett samlingsnamn för Dance delight, Plattform X och Gbg dance jam. Måste medge att även om jag deltog på allt detta så är jag inte riktigt kapabel till att förklara vad varje enskilt arrangemang innebar, dock kan jag säga att vi uppträdde på Plattform X som intronummer med en koreografi av Quick.

De extradagar vi stannade ägnades åt att inhandla kläder, fika, kolla Gbg dance jam och helt enkelt må gott!

 

 

 

 

 

Imorgon blir detta läsårets sista skoldag.
     Idag spenderade jag min morgon och förmiddag i Luleå. Stannade hos my lovely boy igår efter att ha tränat med Sam inför Dance for Love Luleå som äger rum under Priden, söndag den 16juni, om ni känner för att komma och kika. Kollade på Lärkans vårshow idag då Jam at the Olympics bjöd på helhärlig funk, as always, och Sam med sina dansargirls voguade. Jag filmade tyvärr inte, men Jennifer Jallow filmade i alla fall dansuppträdandet, så jag lånar videon litegrann.
 

 

Senare idag väntade ett överraskande av vår mentor, som under alla år hållt koll på oss dansbarn och nödvändiga saker inom dansvardagen, föreställningar och dylikt. Hon har valt att helt ägna sig åt idrotten, då hon även är idrottslärare, vilket betyder att vi inte kommer träffa vår dansmamma på samma sätt längre. Samt att treorna går ut och hon snart fyller år. Så det blev en kombinerad avskeds-födelsedagsöverraskning med middag och efterrätt, och dessutom mitt under treornas studentvecka.

 

Efter middagen for jag och Emelie till Sanna för en myskväll på hennes altan, och så småning om kom även Felicia, Jocke, Malin, Lars och Bawer.

 

 

      Den ursprungliga anledningen till resan i första taget var dansauditionen vi gjorde för House of Shapes i torsdags. Och i samma veva passade vi på att stanna någon dag extra. Resan har varit oerhört uppskattad, och denna gång insåg jag att Stockholm is the place where I want to be. Har umgåtts med ett helgrymt sällskap, haft en perfecto balanso av aktiviteter och bara-ta-det-lugnt tillfällen.

 

Angående dansauditionen. I torsdags så deltog jag och Sam som sagt av House of Shapes audition inför hösten. Vi har båda ett år kvar av gymnasiet, så syftet med auditionen var för att få erfarenhet och helt enkelt ta tillfället i akt och få dansa med helbra dansare, såsom Jennie Widegren. Samt känna efter hur skolan känns, och om det eventuellt är något för framtiden.

     75 stycken deltog. 75 stycken i en danssal. Det var rätt trångt ja. Kan inte avgöra hur bra jag presterade, men jag hade kul och gjorde nog så gott jag kunde i situationen med allt som hör till såsom nervositet och mycket information at the same time.

 

Min kamera glömde jag förstås hemma, så jag instagrammade som en tok istället. Men det fungerar ju det med.

earvid @instagram. Klickbara bilder, såklart.

1. Då var det snart dags! @peg4sus #audition #houseofshapes #stockholm #dance
2. En aning obligatoriskt @peg4sus #fika #stockholm #waynescoffee
3. @peg4sus #eclipse #grönalund

4. Den coola apan @peg4sus #apa #grönalund #stockholm
5. Movitz! @peg4sus #stockholm #musik #grönalund
6. Sam träffar sina Stockholm fans! @peg4sus #samthaman #fans #stockholm

7. Google maps hjälpte oss till maten @peg4sus #stockholm
8. Maten serverad! @peg4sus #stockholm
9. Påväg till Norrland @peg4sus,
tack för dom här dagarna, puss @simonnyponny #stockholm #hemtillnorrland

 

 

 

       En ungefär 60minuter lång dansföreställning i två akter. Första akten "Walk tall", koreografier av danslärarna utförda av alla årskurser. Andra akten "Who run the world?", treornas slutproduktion, vilket betyder att koreografierna är skapade av dem, samt utförda av dem med delvis hjälp av ettorna och tvåorna.

 

Kära mor ställde upp och filmade alla danser, dock lite halvdant då hon även ville se föreställningen, så detta får ni helt enkelt ha överseende med. Kan känna att ni som inte var där igår missade något, och videos återskapar inte alls detsamma, men så må vara. Rekommenderar er ändå att ägna några minuter åt att se videosarna!

 

Akt 1. 

 

Akt 2. 

Veckan är, för min del och förmodligen för de flesta andra Strömbacka-dansare, helt i fokus på årets vårföreställning!

      De sista uppgifterna i de teoretiska skolämnena återstår att färdigställa. Körkortet tas förhoppningsvis inom relativt kort tid, vilket innebär en hel del plugg både teoretiskt och praktiskt. Men för nuläget ligger som sagt fokuset på vårföreställningen, som äger rum nu på fredag, 17maj.
      Dagen har bestått av en NK lektion, uppsättning av byxor, backdrop och fixade dansmattor, samt rep av hela föreställningen. 08.10-18.00, var en aning trött när jag väl tagit mig hem.

 

Skolföreställning 10.30 &13.00.
Offentlig kvällsföreställning 19.00, fri entré.

Christinasalen, Piteå.

 

Första akt: Walk tall!
Lärarnas koreografier utförda av alla årskurser.
Andra akt: Who run the world?
Treornas slutproduktion, vilket innebär att koreografierna är skapade av dem.
Dessa utförs av dem, med delvis hjälp från ettorna, samt oss tvåor.

 

Bjuder på en fantastiskt fin bild från dagens fix och trix med dansmattorna.

I onsdags gick Attention must be paid av stapeln. Nästintill obeskrivlig känsla!
      En salig blandning av stress, nervositet, glädje och trötthet bestod jag av under föreställningsdagen. Jag vill tacka alla som deltog, som hjälpt mig och de andra att göra detta möjligt, tusen gånger om. Tacksamheten är innerligt stor. Och ni som kom och kollade, det glädje mig verkligen.

      Alla fina komplimanger och kommentarer. Åh vad det värmer gott i kroppen, får leendet att aldrig försvinna.

 

Delar med mig av en del bilder från föreställningsdagen. Definitivt inga systemkamera bilder av något proffs, här kör vi på vanliga kompakt digitala kameror och alla möjliga fotosugna människor som fotografer.

Kanske kommer upp ännu ett inlägg med bilder, om inte annat kommer det i alla fall upp ett inlägg med videor från föreställningen så småningom.

 

 

Sitter upp mot nattimmarna och fixar och packar och donar med lite saker inför föreställningen. Imorgon kommer största delen av dagen spenderas i Black box. Ljus ska hängas och sättas, projektor och duk ska upp, eventuellt lägga dansmattor, prova så musik och videoklipp fungerar och dylikt. Senare mot eftermiddagen och kvällen stagear vi och kör ett genomdrag.

        Det är inte länge kvar nu. Det känns rätt ofattbart, men det ska bli helkul. Speciellt att få visa upp resultatet för nära och kära. Oavsett hur mycket jag tänker på det, och försöker inse, så känns det trots allt en aning overkligt. Det är en sak att delta i föreställningar och andras koreografier, men att skapa en hel föreställning och vara en av de högsta hönsen för det hela. Fortfarande ofattbart.

 

Det kan hända att jag råkat ge ut en aning fel information. Jag börjar tvivla på om man kan köpa biljetter vid dörren. Har för mig att biljettkassan stänger 16.30 på Acusticum, och där av bör man endast kunna köpa biljetter till senast 16.30 och eftersom våran föreställning äger rum 18.00 och 20.30 så bör det alltså inte gå att köpa vid dörren. Jag är dock inte helt säker, men det är något jag kom att tänka på idag och kände att jag bör informera om ifall att.

 

"Nej! Inte nu!". Det var en av mina första tankar när jag vaknade imorse med sådandär svidande halsont.

          Jag vet inte om sjukdomar överhuvudtaget brukar komma speciellt lägligt, kanske finns det enstaka tillfällen? men just nu är det verkligen inte lämpligt. 8dagar kvar till Attention must be paid, ÅTTA DAGAR! åh min herre, det är inte länge kvar och jag sitter här med en besvärlig hals, läxor, tusen tankar som snurrar i huvudet och... tända ljus. Det där sistnämnda är något jag gjort på senaste tiden. Tänt ljus, av anledningarna: det är mysigt, mitt rum har varit kallt och jag har glömt bort eller inte orkat be mina föräldrar höja golvvärmen så jag hoppas på att ljusen ska bringa litelite värme, jag har milda doftljus som doftar gott.

Känner man sig någonsin redo inför sådana här tillställningar? totalt har jag och Emelie koreograferat åtta olika danser, vi har dock delat upp det en del sinsemellan. Koreografera åtta danser bara sådär. Kan medge att det inte precis händer varje dag, eller någonsin hänt bortsett från detta tillfälle. Lärorikt, och ett förråd med koreografier finns minsann att plocka fram när det så behövs. Kul, kan jag tycka, men det skedde å andra sidan inte i en handvändning.

        Jag tror verkligen att detta kommer bli en riktigt bra föreställning, om inte annat en riktigt bra föreställning för att vara den första jag någonsin varit med skapat från grunden. Jag tycker såklart alla som har möjlighet ska komma och ta del av detta. 27mars i Black box Acusticum, Piteå. Biljetter köps via ticnet och ticnetombud, går även att köpa biljetter vid dörren, dock finns ingen garanti att det finns platser kvar eller flera bredvid varandra.

 

Teaser stod på dagens schema. Så jag begav mig in till Piteå centrum tillsammans med Sam, Elin, Emelie, Martina &Sara idag. Jag, Sam &Elin stod för dansandet, och dem tre resterande delade ut flyers.
Efter många om och men så började vi dansa först någon gång vid klockan tretton, vi tog lunch efter det och fortsatte sedan dansa från klockan fjorton och varje kvart fram till klockan femton.
         Detta var väldigt givande, och all positiv respons gjorde min dag. Intresset finns minsann i den lilla norrländska stad jag bor i.

Lovade att informera om biljettsläppet, vilket gick av stapeln den 1mars. Så nu kan ni kika in på ticnet och köpa er en biljett eller två.

Det börjar dra ihop sig. Endast 25dagar kvar tills föreställningen går av stapeln!
Lugnet och stressen ligger på ganska liknande nivåer. I det stora hela så är det mesta fixat, men såklart finns det småsaker, som är en viktig del av föreställningen, som ännu inte är hundra klart. Det här känns väldigt kul, spännande och givande, men att påstå att detta varit lätt skulle jag definitivt inte vilja säga. Motgångarna finns, och ibland är dom förbannat jävliga. Men det går ändå. Det är en del av processen, det bör vara en del av processen.

Den 9mars kommer jag, Sam Huczkowski &Elin Lindholm dansa på stan i Piteå. Hittils inga specifika tider men vid ungefär tre tillfällen: tidigare på dagen, mitt på dagen och mot eftermiddagen. Emelie Hedlund, Martina Conrad &Sara Johansson kommer också finnas på plats. Tycker absolut ni bör komma och kika!

Kolla in sneakpeaken på våran föreställning, Attention must be paid!

Torsdag är en ganska tung dag, kan dock bero på att vi till största del har praktiska lektioner och ett onödigt långt hål. Efter skoldagens slut tog jag mig in till stan tillsammans med Lina J, Emelie och Julia för en fika på Nodo. Sedan promenerade jag och min tunga kropp till danssalen för att koreografera. Emelie gjorde mig sällskap några timmar.


Glad tjej under kvällskoreograferande. Chailatte på Nodo.

Har ni varit med om den där frustrerande känslan när man vet att man måste göra något, och det ska vara klart inom några timmar? torsdag förra veckan var en sådan dag. Jag var tvungen att komma vidare med mitt koreograferande, men inget kändes bra, inget fungerade. Av ren frustation och stress började jag gråta, och inte nog med det, jag började även prata med mig själv. Jag lovade ju mig själv att nästan bli helt klar den dagen, men det gick verkligen inte, så tillslut tog jag mig hem, surade och for till skolan dagen efter. Våran sista lektion på fredagar är balett, och danssalen är ledig efter den lektionen, så jag tänkte att jag skulle ge koreograferandet ett försök till. Denna gång fungerade det. Jag har en tendens att alltid tjorva till det när jag koreograferar, jag ska göra det svårare än nödvändigt, vrida och vända på stegen tills jag knappt kan dom själv. Jag valde att släppa denna tanke och gå på det som kändes bra i min kropp. Det var ett av dom smartaste valen jag gjort. Det har sedan dess inte gått så bra att koreografera som nu. Grym känsla! 

Detta år består redan av en heldel planer &härligheter.
London, 4-8mars.
Laughs Beyond UF's dans, musik och makeup föreställning den 27mars.
Mumford and Sons, Stockholm Annexet 10april.
Fyller 18år, 26april.

Tar körkort (förhoppningsvis).
Dansjobb av olika slag.

Twisted feet summercamp, Göteborg 6-13augusti.

Jag och Emelie tryckte upp affischerna idag. Riktigt härlig känsla!
Fredagen kommer jag spendera med fina Jacob. På lördag går vi och fikar på Nodo med trevligt sällskap, innan det är dags för rep från 14.20-20.10 inför föreställningen, får med mig några övernattare efter det skulle jag tro.

 

Har en hel del koreografi att skapa eftersom jag varit skadad och inte kunnat få det gjort. En engelska uppsats och ett svenska tal på exakt 6minuter och 40sekunder behöver också skrivas.

Har ikväll suttit och ritat klart affischen till företagsföreställningen. Nedan kan ni se resultatet och ta del av informationen. Kan varmt rekommendera er att boka in detta evenemang, det kommer bli helgrymt! Trust me.

För att fräscha upp minnet. Detta är en dans, musik -och make up föreställning med filmtema. Vilket innebär att ni kommer få ta del av både musik och dansuppträdanden. Alla uppträdanden är inspirerade från film, och framförda till eller med olika filmlåtar/soundtracks. Ordentliga utstyrslar baserade på respektive film som varje uppträdande är inspirerat av kommer förekomma genom hela föreställningen. Dansare, musiker och stylister från Piteå, Luleå, Skellefteå och Umeå är engagerade i detta projekt, vilket vi i företaget tycker är fantastiskt kul!
Har ni frågor angående detta kan ni höra av er till mig, Emelie Hedlund, Martina Conrad och Sara Johansson.

Biljettförsäljningen är ännu inte igång, men kommer igång inom en snar framtid. Lovar självklart att informera om detta.