Att..

 

Mitt mående har varit likt en berg -och dalbana på sistone. En drastisk sådan dessutom med snäva kurvor, branta backar, långsamma starter och abrupta slut. Jag har ett bra liv; fantastiska vänner, en oersättlig familj, goda förutsättningar vad gäller jobb, får bra hjälp med mina rygg -och bäckenbesvär, bor i en fin lägenhet. U get the point. Trots detta är inte mitt mående alltid på topp. Otacksam och girig? Skulle jag definitivt inte vilja påstå att jag är, utan snarare mänsklig.

   Att hitta den där balansen i livet, i vardagen, för stunden. Det är inte gjort i en handvändning, och det har gjort mig aningen ostabil. Det är mer än okej att må på detta vis, och det är viktigt att våga känna efter hur en mår.

Dagligen cirkulerar mina tankar numera rätt så intensivt kring inledningen av detta inlägg.

Jag är så innerligt tacksam. Jag uppskattar så mycket. Dagligen.
   Mina fantastiska föräldrar, som i alla stunder utan minsta tvekan alltid ställer upp för mig, mina syskon, varandra och personerna i vår omgivning. Flytten, boende & mat, dansen & träningen, livsguidening, tryggheten & kärleken -dom ger mig allt och lite till. Jag skulle inte vara där jag är idag överhuvudtaget utan dem.

   Mina två älskade systrar, som ger mig sådan kärlek och erbjuder den finaste av vänskapsrelationer. Ni är och förblir två av de absolut mest värdefulla i mitt liv. Oavsett vad, oavsett allt.

   Vänner -nära & bekanta, gamla som nya- ni är så ofantligt betydelsefulla. Att tillsammans uppleva ungdomen och livets alla händelser, svårigheter och euforiska minnen (samt allt däremellan) är för mig ovärderligt. Vänner tycks komma och gå genom åren, kanske främst på grund av livets alla val av vägar, vilket jag har stor acceptans för. Men trots det så är jag mån om mina vänner, anser att det är viktigt att vårda sina vänskapsrelationer. Vad än det innebär för varje enskild relation.

 

Var dag kan jag mätta min mage med bra, hälsosam kost. I vissa fall väljer jag ohälsosammare alternativ, för att jag vill och har den möjligheten. Jag har en bekvämlig säng att sova i varje natt, till och med hela dagar om jag så skulle vilja och behöva. Både dator och telefon har jag i min ägo, dagligen använda och personligen något jag upplever att jag behöver i min vardag. Kläder, skor och skönhetsprodukter i flertal, och stor möjlighet att införskaffa mer. Mat och prylar av olika slag. Något som jag lätt tar förgivet, på grund av att jag har det välställt, och mer eller mindre alltid haft hela mitt liv.

   Allt detta är jag innerligt tacksam över, om än mycket av det ovanämnda "bara" är prylar, och jag har en dålig vana att ta det förgivet.

 

Jag har i nuläget tre olika jobb, samtidigt. Samt att jag rehabiliteringstränar och tränar dansteknik. På mitt nyaste jobb har jag fasta dagar -med andra ord; ett schema. På mitt andra jobb (näst nyaste) blir jag förfrågad gällande arbetspass helgen innan den kommande veckan (ev. schema framöver) och det sista jobbet (Twilfit -RetailPoolen som jag skrev om här) blir jag oftast inringd till samma dag det gäller eller eventuellt med några dagars framförhållning. Min vardag är med andra ord delvis regelbunden, men oftast väldigt oregelbunden, flexibel och varierande. Detta har absolut sin charm och sina fördelar, men i nuläget har nackdelarna vägt aningen tyngre. Ovissheten om vilka dagar jag blir inringd på jobb -ifall jag överhuvudtaget ens blir inringd på jobb. Ovissheten om vad jag kommer tjäna ihop under den aktuella månaden. Svårigheterna att planera vardagslivet när jag måste se till att vara tillgänglig hela dagar ifall jobbpass eventuellt dyker upp, och blir det inga jobbpass så har hela dagar spenderats på väntan. Detta upprepas vecka efter vecka, månad efter månad.

   Missförstå mig rätt, jag trivs verkligen på alla mina jobb. Jag har bra chefer, kollegor, löner och arbetstider. Och det är trots allt jag som själv valt att ta på mig alla dessa jobb. Skäl till föregående mening: Jag tycker om att ha flera olika jobb, att variera mig. Jag vill lära mig så mycket som möjligt, samtidigt, skapa goda arbetslivserfarenheter. Jag behöver en stor inkomst för att kunna bo hemifrån, i Stockholm stad, finansiera rehabilitering och framtida eventuella dans -och sång utbildningar/lektioner. Om än mina motiv till alla dessa jobb är starka nog för att få mig att göra detta, åtminstone i nuläget, så betyder det inte att det är en drömvardag eller något jag i längden kommer klara av.

   Trots allt så är jag evigt tacksam för att jag fått chansen till alla dessa jobb, och därefter blivit erbjuden att jobba kvar. Jag uppskattar så innerligt den fina feedback jag fått från chefer och kollegor på mina nuvarande jobb, och även alla tidigare jobb såklart. Det går väldigt bra för mig inom flera olika branscher, vilket jag fortfarande är förvånad över, men än en gång väldigt tacksam för.

 

Vars är jag påväg? Vad är min framtidsplan?

   Jag vet inte. Är väl svaret jag skulle ge på de två frågorna... på grund av osäkerhet. Som ungdom i dagens samhälle bör jag mer eller mindre ha en utstakad plan, ungefär, åtminstone. I alla fall vad jag upplever förväntas, om än jag är fullt medveten om att jag är långt ifrån den enda ungdomen som inte vet vars jag är påväg. Kanske är förväntningarna enbart mina egna, något jag fått för mig att andra förväntar sig?

   Jag har ingen konkret framtidsplan. Däremot vet jag mer eller mindre konkret vad jag vill syssla med i framtiden, och denna medvetenhet har tillkommit på senare tid. Huruvida jag kommer kunna lyckas ägna mig åt detta, samt på vilket sätt, vet jag i nuläget inte riktigt. Och det är väl just precis det! Jag måste leva i nuet, absorbera all den kunskap och alla de erfarenheter jag skaffar mig just nu, för att ha större möjlighet till mina framtidsdrömmar. Att leva i nuet, att vara närvarande är för tillfället min absolut största svårighet!

   Just precis vad jag vill livnära mig på framöver är inte det relevanta, men för att lättare kunna sätta ord på det hela och ge konkreta exempel så nämner jag det lite lätt i alla fall. Dans, träning, någon form av estetisk verksamhet och eventuellt sång/musikal är de områden jag vill syssla med. Exakt på vilket sätt är inte relevant. Poängen (och exemplet) är att jag måste fokusera på min rehabilitering och den dansteknik jag i nuläget utövar för att inom snar framtida kunna dansa igen och därmed komma närmre mina framtidstankar. Jag måste leva här och nu för att kunna leva sen.

   Mina nuvarande jobb är kanske inget som starkt kan förknippas med vad jag egentligen vill göra, men det är arbetslivserfarenheter -ger mig kompetens av olika slag, i olika branscher, i livet. Oundvikligt är att det även är inkomstkällor, något som är nödvändigt för min nutid och framtid.

 

Att i allt detta lyckas planera lagomt och prioritera rätt. Jag måste alltid vara beredd ifall jag blir inringd på jobb och då se till att ha med mig allt jag behöver vad gäller kläder, mat och så vidare. Ska jag orka med träning måste jag se till att sova, och ska jag hinna sova i tid måste jag se till att lagat mat under helgen eller de dagar jag lyckas vara ledig. Det är ett ständigt planerande på något som är så osäkert.

   Att sedan välja sina prioriteringar, vad som är viktigt och vad som bör väljas i första hand; en efterlängtad utlandsresa eller flertal hemresor till min älskade familj i Norrbotten. En behövlig nattsömn eller en lyckobringande film under nattimmarna. Spendera pengarna på hälsosam mat, ekologisk mat eller en rätt så näringsfattig man ack så god chokladkaka. Just nu är det jobben som stått för första prioritet. Allt annat har blivit mer eller mindre prioriterat i andra hand, därmed även mig själv. Ohälsosamt och långt ifrån hållbart. Att prioritera är viktigt, och vad en prioriterar är upp till var och en, men glöm aldrig dig själv. Glöm aldrig mig själv.

 

Denna vår fyller jag tjugo år. Jag är en av dem som till och från ofta lägger stor vikt på den juridiska ålderna. Någonstans har jag fått för mig att jag redan nu, innan jag ens fyllt mina tjugo år, bör ha uppnått något storartat. Åldern är i många fall enbart en siffra och talar inte nödvändigtvis för den fysiska och psykiska ålderna hos en person. Tjugo år är hur som helst inget att vara nojig över, jag är ung. Ändå lyckas jag hinna lägga tid och stressa upp mig på en sådan sak. Kanske beror detta på att åldern är lätt att använda som en koppling till vars jag ungefär bör vara i livet? Eller snarare, vars jag fått för mig att jag bör vara i livet. Jag börjar bli så pass gammal att självständighet är aktuellt. Jag har flyttat hemifrån, jag har på egen hand skaffat jobb, jag handlar och tillagar min egen mat, jag tvättar och städar. Så på sätt och vis är jag väl självständig. Men egentligen är jag långt ifrån självständig. Än en gång, mina fantastiska föräldrar, jag behöver dem för att kunna göra allt det jag gör i nuläget. Det är absolut inget fel med det, jag är så innerligt tacksam för att jag alltid kan vända mig till dem oavsett vad, men jag tycker övergången från ungdom till ung vuxen är hårfin och rent ut sagt förjävla svårhanterlig. Du är tillräckligt gammal för att bli tagen på fullt allvar, likväl som att du när helst det passar kan bli nedtryckt för att du fortfarande "bara är barnet ännu", alldeles för oerfaren och ung för att veta vad saker och ting egentligen innebär. Vi alla går igenom det, jag är inte ensam.

   Trots allt är denna period av livet spännande, uppskattad, intressant och så full av möjligheter! Och det är guldpokalen i allt elände, och det är helt ärligt så värt. Hade bara inte tackat nej till lite mer klarhet och balans, om än det kanske är lite för mycket begärt, ger mig en lite för stor guldpokal.

 

Att sätta ord på allt detta är svårt, men på något vis känns det nödvändigt och skönt. Det är ett virrvarr av tankar, känslor och funderingar. Även en chans att sätta ord på sådant jag är så oerhört och innerligt tacksam för, åtminstone en del av allt. Det finns ingen slutpoäng, ingen lösning på något i denna text. Bara en ung kvinnas tankar, känslor och funderingar satta i ord så gott hon kunnat. Det är ett personligt organiserat kaos.

     _________________________________________________________________________________________________

   Måndag den 9onde feb spenderade jag och Elin kvällen på München bryggeriet och njöt av The Kooks underbara musik.

   Den 11e feb fick vi finbesök av en saknad vän, Emelie Hedlund. Lite festligheter, sena nätter, filmkvällar och skönt häng har vi hunnit med. Idag återvänder hon till England.

 

Den 1 mars flyttar jag och Elin till en annan lägenhet. Billigare hyra, centralare och badkar!! Mina föräldrar och min yngsta lillasyster kommer ner den 28e feb och hjälper oss med flytten, vilket känns sååå fantastiskt! Dels att få flytthjälp, men också att äntligen få umgås med dem igen.

   Två resor hem till familjen är bokade nu under våren. Det vankas bröllop och efterlängtat familjehäng uppe i kära Norrbotten. Återser förhoppningsvis även gamla goa vänner.

 

Det var allt för nu, på återseende!

Den 31 augusti satte jag mig i bilen tillsammans med mamma, pappa och Isola. En bilresa på ungefär 13h hade vi numera framför oss. Piteå -Stockholm. Nu var det min tur att lämna det trygga hemmet, att flytta hemifrån.

 

Jag uppskattar verkligen att åka bil, det är en härlig känsla. Just denna bilresa innebar inte en bilresa tillbaka hem, och det var en tanke som jag minns inte riktigt hade landat ordentligt i dåvarande stund. Jag var exalterad och så oerhört spänd inför allt som väntade; ny stad, nytt boende, nytt umgänge, förväntningar, förhoppningar, jobb, utbildningen, dansen och allt därtill. Och det var nog ganska exakt där mina tankar landade istället för insikten att jag nu skulle komma att leva min vardag ifrån min familj, mitt hem. Inte bara imorgon och om två veckor, utan flera månader, kanske flera år. 

Bilresan gick bra och vi anlände till lägenheten. I fyra dagar packade vi upp, monterade ihop möbler, stötte på problem, löste problemen och i slutändan var där en fantastiskt fin, mysigt möblerad lägenhet som skulle komma att bli mitt hem inom den närmsta framtiden.

Torsdagen den fjärde september skjutsade mina föräldrar mig till Skarpnäcks tunnelbanestation. Jag skulle åka iväg för lite ärenden och dom skulle påbörja sin bilresa hem till Norrbotten. Det var dags att säga hejdå. Vi kramades, länge. Jag minns så väl mammas tårfyllda ögon, "Men mamma, jag kommer ju inte vara långt bort!". Hon snyftade till och mumlade något i stil med "nej inte långt bort, bara typ 100 mil..". Det jag inte hade insett då, hade hon insett.

Mina första dagar, till och med veckor, kändes som någon form av paus från vardagen. I dåvarande stund kändes vistelsen i Stockholm som något som inom kort skulle vara över. Inte för att jag misstrivdes, eller att saker och ting inte fungerade som dem skulle. Utan det tog helt enkelt bara ett bra tag innan jag faktiskt insåg att jag numera bor här. Jag nämner det ofta, upprepar det, men det beror på att det var en stark upplevelse.

Så småningom blev den ungefär tjugofem minuter långa bussresan till Slussen, den ungefär sju minuter långa tunnelbaneresan till Östermalmstorg och därefter den ungefär sex minuter långa promenaden till mina lektioner, en rutin. Att ta en promenad till Ica Nära eller ta en buss till Willys, att laga middag, att tvätta etc. blev en vardag. Allt föll i sinomtid på plats, och tack vare mitt goda lokalsinne underlättades min vardag en heldel. Vilket jag är oerhört tacksam för, haha!

 

För att släta ut alla frågetecken gällande min utbildning så ska jag försöka förklara det så smidigt jag möjligtvis kan.

I våras sökte jag olika dans/dans -och musikal utbildningar och därmed gjorde auditions. En av utbildningarna jag sökte var SMU -Stockholms musikalartist utbildning på skolan BASE23. Auditionen pågick under tre dagar, varav man var tvungen klara sig vidare för varje dag. Jag tog mig till sista dagen, men klarade det inte hela vägen. Jag blev erbjuden en plats på skolans förberedande linje DayBase, en deltidsutbildning på dagtid mån-fre. Jag valde att tacka ja till denna deltidsutbildning. I slutet av juli blev jag informerad om att denna utbildning mest troligt inte skulle startas igång HT-14 på grund av för få elever som tackat ja. Jag blev erbjuden att få en aningen "specialsydd" deltidsutbildning på kvällstid istället. Jag valde att tacka ja till detta erbjudande, vilket då innebar att jag skulle dansa med två av BASE23s dansarlinjer.

 

Mina första dagar på BASE23 var framförallt nervösa. Om än jag hade besökt skolan i samband med audition så var den ändå en obekant plats. Jag kände ingen överhuvudtaget. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle förvänta mig av lektionerna, huruvida jag skulle lyckas prestera, hålla nivån -och vad var det ens för nivå?, vad skulle det innebära som dansare att komma från en liten norrländsk stad till huvudstaden där var och varannan människa andats dans sedan barnsben.

Mina första dagar gick bra, trots nervositeten. Jag trivdes och körde på, försökte greppa alla de olika lärarna, komma in i skolan och utbildningen.

Det tog inte särskilt lång tid innan min kropp halvt om halvt gav upp. Jag har tidigare haft problem med smärta i ljumskarna, bäckenet samt att jag har ryggsmärtor dagligen sedan 13 års ålder. Det var alltför naivt av mig att tro att dessa problem på riktigt hade försvunnit bara för att jag tagit ett mer eller mindre uppehåll från dansen över sommaren. Jag blev rekommenderad av en elev på skolan (som numera är min vän) att söka hjälp hos fysioterapeuten Anna Magnusson Sogell och det är precis vad jag valde att göra. Återkommer till det senare!

Höst terminen 2014 var en helgrym danstermin för mig personligen. Att komma ifrån en liten stad och möta något större, möta fler dansare och dessutom oerhört talangfulla sådana har varit så givande. I och med allt detta var jag tvungen öka min prestation, öka tempot och ligga i för att hänga med. Jag upplevde en avsevärd skillnad hos mig själv som dansare. Om än jag inte alls var en av dem som höll högsta nivå.
   Jazz, modernt (i samband m. gästlärare), avanc. hiphop, house, stepp, sånglektion -masterclass, sånglektion m. fokus på stämmor och körsång, var lektioner jag tog del av på BASE23 under HT-14. Till en början tog jag även del av balettlektioner, men i och med att mina skador kom tillbaka valde jag att avstå baletten på grund av att just den läraren jag hade inte riktigt hade förståelse för mina skador, den dansstilen påfrestade aningen mer än dem andra och jag fick tyvärr inte den undervisning jag behövde på dessa lektioner.
   Min första föreställning med BASE23 blev på Slottet. Vi framförde föreställningen Drottning Kristina framför silvertronen, med bland annat kungen och drottningen som åskådare. Det var en rätt mäktig första föreställning må jag säga! 

 

Fysioterapeuten jag valde att vända mig till efter rekommendation från en vän. Detta var den bästa rekommendation jag någonsin fått, det bästa val jag någonsin gjort.
   Anna är som tidigare nämnt fysioterapeut, men utöver det är hon personlig tränare samt har dansat med New York City Ballet. Anna vet vad dans innebär både fysiskt och psykiskt, hon förstår tekniken, hon kan danstermerna och i kombination med hennes kunskaper som fysioterapeut och PT är det så klockrent det kan bli! Viktigt att inte glömma hur fantastisk hon är som person också. Jordnära, förstående, human och ställer upp, för att bara nämna några positiva sidor hos henne. Som coach är hon vettig, lyhörd och vakar över dig likt en hök. Det är 110% hårdträning som gäller och hon ser till att du utför det också. Problemen löser inte sig själv, utan de kräver hårt arbete, och det ger fantastiska resultat!

   Jag gick till Anna första gången i september, och ganska på en gång började jag gå till henne relativt regelbundet. Till en början fokuserade vi på ren rehabiliteringsträning, att få ordning på min kropp och skapa nya nervbanor så att jag skulle börja använda min kropp på rätt sätt och därmed bli av med mina smärtor. Så småningom har vi lagt på dansteknikträning. En balettbaserad teknikträning där jag får jobba mer specifikt inriktat på dansen, om än all rehab vi gör hjälper mig i dansen. Jag ser stora framsteg och upplever avsevärt mindre smärtor. Utöver det har jag fått en betydligt bättre förståelse för hur kroppen fungerar och hur jag bör arbeta med den.

Anna finns på Östermalm, Eriksbergsgatan 10B. Hemsida: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE
Vill ni läsa mer om Anna: http://www.physiotherapystockholm.se/sv-SE/om-oss/anna-magnusson-sogell-21004956

I och med flytten visste jag att jobbsökande skulle bli aktuellt, jag behövde en inkomst för att kunna bo här. Satt en natt och sökte jobb via Arbetsförmedlingen -platsbanken. RetailKnowledge; retailpoolen, ett bemanningsföretag, sökte extra personal för Twilfit. Jobbet innebar att jobba som extra personal i Twilfitbutiker runtom i hela Stockholm. Jag skickade lite halvhjärtat in mitt CV och en kortare text till varför jag ville jobba på Twilfit, dock med inställningen om att detta var ganska omöjligt ändå. Twilfit är en butikskedja med mycket kunnig personal inom både service och en sådan konkret inriktad detaljhandel, och jag ansåg inte att jag riktigt hade dem egenskaper som behövdes för att klara jobbet om än jag så gärna önskade det. Till min stora förvåning visade det sig att jag hade helt fel, och det är jag så innerligt glad över!
   Inte alltför länge efter att jag skickat in ansökan ringde dem mig från RetailPoolen. Jag fick göra en intervju via telefonen, och därefter blev jag tillfrågad att delta på en gruppintervju. Tackade ja och deltog i gruppintervjun. Efteråt blev det en kortare, enskild intervju med var och en av oss. Vi var ungefär 15 st. Dagen avslutades med information om att vi skulle få besked om vi fått jobbet eller inte inom två veckor. Jag åkte hem och kände i den stunden att två veckor kändes som en evighet. Nu när jag väl hade tagit mig så långt så ville jag ju verkligen ha jobbet.

   Dagen efter på morgonen ringer dem från RetailPoolen. Jag är i den stund väldigt oförberedd och förvånad och nervös. Kvinnan i telefonen, som jag dessutom träffat dagen innan, frågar mig hur jag upplevde att gårdagen gick. Vi talades vid ett tag, varav jag berättade hur jag känt över gårdagen. Tillslut säger hon att jag inte behöver vara orolig över gårdagens prestation för jag hade fått jobbet! Jag var så oerhört glad, och det märktes tydligen genom telefonen också haha.

   Jag blev kallad till ett informationsmöte för att få ta emot den sista informationen, samt skriva avtal. Jag är anställd via RetailPoolen med ett ram-avtal, där kravet är att jag sysselsätter mig med studier på något vis och kan lova dem minst två hela arbetsdagar i veckan. Jag som anställd har ingen garanti på hur många timmar i veckan jag minst ska få arbeta. Det fungerar på så vis att jag fyller i dagar och tider jag är tillgänglig för jobb via deras hemsida där jag som Poolare har egna inloggningsuppgifter. Sedan ringer dem en antingen någon timme före ett arbetspass och frågar om en har möjlighet att jobba, i vissa fall blir en erbjuden arbetspass framöver.
Det låter kanske som lite halvtaskiga arbetsvillkor, och till en början var jag aningen skeptisk. Det visade sig att jag inte hade något att vara skeptisk för. Jag är helnöjd med detta jobb, Retailpoolen sköter detta på ett schysst sätt. Jag blir ofta erbjuden arbetspass, och dom har full förståelse om jag inte har möjlighet att tacka ja till alla pass.

   Den femte och sjätte november hade jag mina utbildningsdagar. Två heldagar i butik -en dag i en stor butik, och en dag i en liten butik. Jag sög åt mig all information likt en svamp, för jag kunde inte riktigt hantera det faktum att jag inte redan kunde detta jobb utan och innan. Denna hängivenhet var dock enbart till min fördel. Jobbet har gått bättre än jag någonsin vågat tro!

 

> De första veckorna tillbringade jag min tid på BASE23, i lägenheten och träffade vänner som var på besök i Stockholm eller vänner som också flyttat hit. Spenderade halloween med nyfunna vänner och deltog på en inflyttningsfest med en vän där de flesta gästerna var närmare 30 års åldern och jag blev igenkänd som Skellefteåbo.
> Under v. 44 kom min familj och en vän till min äldsta lillasyster på besök. 6st personer + 1 hund hemma hos mig, det var trångt och stökigt, men mysigt och uppskattat! Vi åt ute, såg Flashdance musikalen och The Richboyz Ninja, hade myskvällar och umgicks. När dem väl tog sitt pick och pack hem till Norrbotten igen fick jag en enorm hemlängtan. Minns det så väl.

> Den 29e november flyttade en kille från Dalarna in hos mig. Vi kände inte varandra, men han behövde någonstans att bo och jag behövde hjälp med hyran. Win win situation!

> I december umgicks jag mycket med fina vännen Felicia Goossens.
> Den 18e december for jag hem till kära Norrbotten för jul -och nyårsfirande med familj och vänner, samt jobb med fantastiska After Ski Team. Hade oerhört uppskattade dagar i Piteå, med kanske aningen för mycket festande, onyttigheter och rent ut sagt förjävliga sovrutiner. Men det var det lätt värt!

> Jag har av olika skäl tagit ett beslut att inte fortsätta studera på BASE23 VT-15. Jag kommer ta en form av kombinerad privat utbildning -och rehab hos Anna istället. Utöver det ska jag jobba så mycket jag bara kan.

> Den 11e/12e januari flyttar killen från Dalarna ut och min kära vän Elin Lindholm flyttar in den 13e januari!

 

Ljuden. Ja, de där ljuden.
Svenska nationella tal, VT -2014

 

Ljud. Flera ljud ihopsatta. Flera ljud ihopsatta, relativt tätt inpå. Bokstäver, ord och meningar är vad jag talar om. Med dessa olika ljud vi kallar bokstäver, bildas orden, som bildar meningarna, som får oss att tala, skriva och läsa. Språket. Konsten att föra sig verbalt och skriftligt, konsten att behärska detta språk och denna konstform. Vad betyder vårat verbala och skriftliga språk för oss?

Här och nu, i förrgår och för flera år sedan var och är språket ett dagligt bruk. En kommunikationsform jag definitivt vill påstå har en oerhört stor del i människans liv.

 

Vårat verbala och skriftliga språk är något som intresserar och fascinerar mig. Att med ord formulera sig, göra sig förstådd och ha möjlighet att beskriva något så abstrakt som känslor.

De där ljuden. Ja, de där ljuden som kan så vackert beröra men likaså brutalt förstöra.

 

Ett nyanserat, välvårdat och detaljrikt språk är något jag personligen värdesätter högt. Fredrik Lindström skriver i sin bok ”Världens dåligaste språk” om språkets distinktion och betydelsenyanser. Han framför att det finns utrymme för fel och undantag såsom felstavning, felböjning och felaktiga ändelser då detta inte medför någon större risk att skada språket. Det enda som kan uppstå, enligt Lindström, är att andra kan ta efter vilket enbart påverkar enskilda ord, samt att fokuset på budskapet kan försvinna. När vi börjar använda oss av fel som rör uttryck, betydelser och förhållandet mellan flera ord, exempelvis: ”Chansen att han skulle dö var inte särskilt stor” och ”Risken att han skulle dö var inte särskilt stor”, menar Lindström att vi berövar språket dess precishet och därav blir svenskan ett sämre språk. Lindström förklarar även att särskrivning och ihopskrivning är fel som påverkar hela språksystemet, då detta orsakar betydelseskillnader.

Som jag tidigare nämnde; ett nyanserat, välvårdat och detaljrikt språk är något jag personligen värdesätter högt. Att jag håller med Lindströms åsikter är därmed kanske ingen större överraskning. 

 

Svenskan är ett komplicerat språk, det är inget jag förnekar. En besvärlig grammatik fylld av oregelbundheter, flertal olika stavningar för ett uttal och en sådan sak som särskrivning och ihopskrivning. Det är ett språk många av oss svär ilsket över eller obrytt vanvårdar. Jag är inget undantag. Jag tycker om logik, ett kriterie det svenska språket på många plan definitivt inte uppfyller. Men oavsett allt, så är svenskan imponerande. För trots dess svårigheter och ologik så lyckas det ändå bli ett begripligt och välfungerande språk.

Många påpekar besväret att lära sig det svenska språket för personer med läs -och skrivsvårigheter, dyslektiker och nysvenskar, och jag har all förståelse för argumenten. Det är inget simpelt språk att varken lära sig eller använda sig av, men å andra sidan är väl inget språk simpelt. Istället för att successivt eliminera vårt språk genom vanvård och argumentet att det är för svårt och besvärligt och därav bör förenklas, tycker jag vi bör ge dem som behöver särskild hjälp för att lära sig vårt språk precis den hjälp dem behöver.

Kanske är mina åsikter och argument delvis baserade på att jag faktiskt i princip redan kan vårat språk och därav upplever att besväret blir betydligt större om språket blir något annat än vad det i dagsläget är. Men min vilja och därav mitt argument är att bevara språket på grund av dess imponerande kombination av ologik, charm och elegans.

 

Jag kan inte konkret besvara frågan gällande vad vårat verbala och skriftliga språk egentligen betyder för oss. Men jag kan konstatera att språket, utifrån vad jag upplevt, ligger varmt om hjärtat hos många människor i detta avlånga land vare sig vi vill eller vet det. Så på sätt och vis betyder språket nog en hel del för var och en av oss. Kanske inser vi inte vårat språks elegans i all dess förvirring, kanske missar vi helt och hållet dess värde under ilskan av svordomar, eller kanske är de så pass att vi aldrig ens lagt en tanke till den konstform vi har i ägo.

De där ljuden. Ja, de där ljuden som kan så vackert beröra men likaså brutalt förstöra är vårat kära språk. Jag ber er att vårda det, svära lagomt över det och uppskatta det. För så småningom kanske vårat språk är ett minne blott.

 

Emmy Arvidsson, ES3C
Strömbackaskolan, VT -14

   Ibland önskar jag att tiden stod still för ett litet tag, så jag skulle hinna med allt jag både måste och vill göra utan att behöva planera eller överväga om eller när jag ska hinna med det.
Men det fungerar helt enkelt inte riktigt så, och därav blir en del saker och ting inte prioriterade i första hand. Bland annat bloggen för min del. Men jag har den i tanken, jag har inlägg jag vill skriva och dela med mig av, och så småningom ska jag förhoppningsvis kunna göra det. Tillsvidare får ni någon form av kortfattat återberättande av vad som skett på senare tid och vad som komma skall. I samma veva bjuder jag på några enstaka bilder också.

 

Jag kan lyckligt informera om att jag nu är anställd hos Textil Design i Norrland AB! Det känns fantastiskt skönt att äntligen ha ett jobb, i mitt fall ett helgjobb. Ännu mer fantastiskt är det också att jag trivs väldigt bra, och jobbar tillsammans med en sömmerska, vilket är så oerhört givande i och med mitt fritidsintresse för sömnad. Jobbet innebär att mäta, klippa, stryka/pressa och sy gardiner (och delvis överkast, draperier etc) till offentliga miljöer såsom skolor, sjukhus etc. 

 

27 februari till 13 mars tillbringade jag i Santa Maria, som ligger på ön Sal, som är en av nio öar tillhörande Kap Verde, som ligger på Afrikas västkust.

   Det var två oerhört uppskattade och minnesvärda veckor, som jag hoppas kunna dela med mig av i form av bilder och videos såfort jag får tid. Jag har nämligen varit riktigt bra på att verkligen använda min GoPro under resan.

 

I min ägo har jag nu en Filofax. En Personal Holborn, mer specifikt. Detta var en tidig present från mina föräldrar, och i nuläget kan jag berätta att den har kommit till väldigt stor användning. Jag tycker det är ett så roligt, mysigt och personligt sätt att hålla sig organiserad på. Något jag varmt kan rekommendera! Och för er som inte riktigt vet vad en filofax är, så googla eller youtuba. Det blir smidigast så.

   När tiden finns hoppas jag kunna visa och dela med mig av min filofax, rent visuellt med hjälp av bilder, men även ännu mer tankar och åsikter kring den.

 

Spendera tid med både gamla goa vänner, mer nyfunna vänner, samt gamla bekanta har hunnits med på sistone. Behöver jag ens berätta att det har uppskattats oerhört mycket?

Utöver det går stor del av min tid åt till skolan och dansen.

 

Jag vill informera mina nära och kära, och alla estetiskt intresserade, att boka upp den 16 maj för att komma och kolla på min och min klass slutproduktion! En dansföreställning, som kommer namnges "Desperate to be..." och erbjuda på en salig blandning av alla möjliga dansframträdanden ni helt klart inte vill missa! Kommer med mer information gällande detta så snart jag har möjlighet.

 

 

 

"Nej! Inte nu!". Det var en av mina första tankar när jag vaknade imorse med sådandär svidande halsont.

          Jag vet inte om sjukdomar överhuvudtaget brukar komma speciellt lägligt, kanske finns det enstaka tillfällen? men just nu är det verkligen inte lämpligt. 8dagar kvar till Attention must be paid, ÅTTA DAGAR! åh min herre, det är inte länge kvar och jag sitter här med en besvärlig hals, läxor, tusen tankar som snurrar i huvudet och... tända ljus. Det där sistnämnda är något jag gjort på senaste tiden. Tänt ljus, av anledningarna: det är mysigt, mitt rum har varit kallt och jag har glömt bort eller inte orkat be mina föräldrar höja golvvärmen så jag hoppas på att ljusen ska bringa litelite värme, jag har milda doftljus som doftar gott.

Känner man sig någonsin redo inför sådana här tillställningar? totalt har jag och Emelie koreograferat åtta olika danser, vi har dock delat upp det en del sinsemellan. Koreografera åtta danser bara sådär. Kan medge att det inte precis händer varje dag, eller någonsin hänt bortsett från detta tillfälle. Lärorikt, och ett förråd med koreografier finns minsann att plocka fram när det så behövs. Kul, kan jag tycka, men det skedde å andra sidan inte i en handvändning.

        Jag tror verkligen att detta kommer bli en riktigt bra föreställning, om inte annat en riktigt bra föreställning för att vara den första jag någonsin varit med skapat från grunden. Jag tycker såklart alla som har möjlighet ska komma och ta del av detta. 27mars i Black box Acusticum, Piteå. Biljetter köps via ticnet och ticnetombud, går även att köpa biljetter vid dörren, dock finns ingen garanti att det finns platser kvar eller flera bredvid varandra.

 

Fick två frågor jag fann intressanta, och som möjligtvis skulle kunna intressera andra. Där av väljer jag att besvara dem i ett inlägg.

1. Visst går du på Spets dansutbildning? Hur är det där? Är det svårt?

2. Vad är dina tips till en dansare?

Svar på fråga 1.
Ja, jag går Piteås spetsutbildning dans, som har fått namnet Piteås Dansargymnasium. Jag kom in utan större problem, på grund av brist på sökande elever. Detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg som ni kan läsa här. Jag går därför inte in på några deltaljer, utan poängen är den att jag inte hade speciellt stora erfarenheter av dans överhuvudtaget när jag kom in på danslinjen. För att vara ärlig så har det faktiskt varit rätt tungt och problematiskt med utbildningen under ungefär ett och ett halvt års tid. Det har främst drabbat "min" klass, de nuvarande treorna och de treor som sist gick ut. Under hela ettan och halva tvåan undervisades vi av en balettlärare som varken var pedagogisk, eller jobbade med oss utifrån våra förutsättningar. Kortfattat skulle man kunna säga att han jobbade mer efter en mall över hur balett bör se ut, och jag tror inte riktigt han förstod att just denna danslinje inte utbildar prima ballerinor. Det tog oss ett tag innan vi insåg de problem som uppstår när man inte jobbar utifrån ens kropps förutsättningar, innan vi insåg att hans metoder inte riktigt höll och vi började få skador. Efter en tid som kändes som evigheter lyckades vi få honom att sluta som balettlärare brutalt nog, men det var för allas välmående, även hans. Det som hände påverkade inte de nuvarande ettorna eftersom dem inte hade denna balettlärare överhuvudtaget, (utan dem hade Ola som nämns senare) så för deras del har inte utbildningen varit problematisk vad gäller det.
           Idag är utbildningen utrustad med duktiga danslärare för alla årskurser. Baletten undervisas av Ola Beccau, som jobbar väldigt anatomiskt. Maria Danell håller i dansteori, dansteknik och improvisation för oss tvåor (vet inte vad hon har för danskurser med de andra årskurserna). Jag skulle dock inte rekommendera att blint gå efter vad danskurserna heter, eftersom jag upplever att hon jobbar med oss utifrån vad vi behöver. Johanna Hennix jobbar en del med teknik och även jazz/modernt. Balett har vi tre gånger i veckan, dansteori en gång, dansteknik, impro och jazz/modernt brukar vi gemensamt kalla för moderna danslektioner och dessa har vi totalt tre gånger i veckan. Vi har även en kurs som heter repetoar, vilket bland annat innebär att dansläraren exempelvis återskapar en känd balett eller musikal. För nuvarande har vi lite olika lärare i den kursen, och den har vi två gånger i veckan.
Jag upplever att de lärare vi har nu jobbar utifrån den nivå vi ligger på, med andra ord gör dom det varken för svårt eller för lätt, utan det finns en bra balans som ger en chansen att hänga med och utvecklas. I nuläget trivs jag bra med utbildningen, och som det ser ut nu så skulle jag varmt rekommendera denna danslinje, eftersom utbudet är bra.

Svar på fråga 2.
-Mångsidighet är en viktig egenskap hos en dansare i dagsläget, våga prova på olika dansstilar.
-När du som dansare ska lära dig övningar eller olika typer av material så tycker jag det är väldigt viktigt att fråga om man inte förstår vad övningen går ut på, eller exempelvis om man inte riktigt greppat materialet, istället för att arbeta fel med en övning eller traggla på material man inte alls förstår. Det är en ganska skön känsla att känna att man vet varför man gör en övning, och hur materialet ska se ut även om man inte sätter det på de första försöken.
-Kolla efter detaljer! Är foten pointad eller flexad? Är benet rakt eller böjt? Vars är blicken? I vilken grad ligger armen? osv. och vet du inte, fråga!
-Tålamod. Kom ihåg att övning ger färdighet. Allt sätter sig inte på en gång, utan det tar tid och det ska det få göra också. Men när det väl sitter i muskelminnet, då brukar det sitta ganska bra.
-Ta hand om din kropp. Arbeta inte så att du får ont på ett negativt sätt, eller utsätt kroppen för större ansträngning än den klarar av. Att bygga muskler, bli vigare osv. tar tid och händer inte i en handvändning eller genom överdriven träning eller stretchning. Ät ordentligt, sov om nätterna, vila från träningen ibland.
-Ta åt dig kritik, så länge den inte är i ett kränkande syfte. Påpekar en dansare eller danslärare exempelvis att du måste tänka på hur du sträcker igenom din fot, att du måste tänka på utstrålning osv så är det allra oftast i syfte att hjälpa dig utvecklas som dansare, inte berätta hur dålig du är, och därför är det viktigt att ta åt sig.

Det finns garanterat tusentals tips man kan ge en dansare, men de tips jag skrev ovan är dem jag brukar tänka på, och tycker är viktiga. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att andra gör det.

Nu förtiden brukar min dator vara avstängd vid den här tiden under veckorna. Åtminstone betydligt oftare än förr. Det är nämligen så att jag har insett hur oerhört skönt det är att somna, och få sova sig pigg. Ikväll blev det ingen sådan kväll, trots att det är torsdag. Det är nämligen så att jag spenderade min torsdagkväll med Felicia, Sanna och Malin på Nodo. Det är inget som sker var och varannan dag, och sådana kvällar är något jag uppskattar riktigt mycket. Kanske blir det lite extra när det inte sker helatiden. Det är en charm i att kunna samtala om lite allt möjligt. Slänga ur sig skräpprat, gå in på lite djupare ämnen, utbyta åsikter, slappna av, prata lite i mun på varandra, bara byta ämne sådär plötsligt, hitta olikheter och även känna igen sig. Och om än man sitter vid ett bord i princip hela kvällen, så känns det lite kul att få ta på sig något fint, men ändå mysigt och bekvämt. Jag bar en drakgrön, eller regnskogsgrön klänning, en kavaj ovan på det, en tubhalsduk och dubbla lager strumpbyxor. Sådana här kvällar mår jag bra av. Det var nog det jag ville berätta.

Gårdagen var, och är fortfarande, väldigt uppskattad. Julbord må erbjuda mat som inte alls faller mig i smaken, men det är ingenting att tjura över, annat finns att mätta magen med om man inte har något emot att bryta en del av traditionen.
          Jag lever i en välbärgad familj, och vi har det även riktigt bra vad gäller relationerna till varandra. Så ja, jag är rätt bortskämd. Jag har föräldrar som alltid ställer upp, samt har en tendens att ge mig mer än jag behöver vad gäller både prylar och pengar. MEN, det finns en ganska markant skillnad på vilket sätt man hanterar sin bortskämdhet på. Jag är evigt tacksam mina föräldrars omtanke och uppskattar det och dem till tusen, så jag hoppas verkligen att min enorma uppskattning inte går omärkt förbi. Något värt att nämna är att allt detta inte kommer utan ansträngning överhuvudtaget. Jag är lika stor del av familjen såsom mina föräldrar, vilket innebär att exempelvis hushållssysslor angår mig med. Likaså att vi ställer upp för varandra. Jag skulle inte vilja påstå att jag skyltar med att jag är bortskämd, och om någon mot förmodan uppfattat eller uppfattar att jag gjort eller gör det så skulle jag utan tvekan vara rätt hundra på att jag inte gjort det på ett skrytsamt eller kränkande sätt gentemot andra. Och alla dessa punkter: uppskattning, att ställa upp och på vilket sätt man "visar" och  "använder" sin bortskämdhet på gör att det finns en ganska markant skillnad på vilket sätt man är bortskämd. Jag bjuder hem vänner som får ta del av den fantastiskt goda maten min mamma lagar, och möjligheten att ta del av de teknikprylar, poolen och dylikt som min pappa ordnat. Samt den omtanke dem har till mina och mina systrars vänner när dem är på besök. Jag anser med andra ord att vi har ett välkomnande hem, och utnyttjar vår goda ekonomiska ställning och de starka band vi har till varandra för att få nära och kära att trivas med oss utan att "köpa" dem till oss. Där av skämms jag inte över att jag har mycket saker, får ta del av aktiviteter och tar mig nästintill överallt tack vare mina föräldrar, utan jag uppskattar det och delar med mig, och jag har en ganska stark känsla av att just denna medvetenhet gör att allt detta inte kommer ställa till det för mig i framtiden när jag måste klara mig helt själv. 

Jacob kommer på några minuter, och då återstår att se vad vi hittar på. Kanske fixar klart min nya macbook, ser någon av alla Hayao Miyazaki filmer, kanske påbörjar sista säsongen av One tree hill eller väljer att göra lite olika saker då jag har stor lust att pyssla och dekorera de vita, runda förvaringslådorna eller kanske rita med promarkers nu när det tillkom några fler igår.

Idag myser jag omkring i en mörklila, stickad klänning och en mörkgrön, stickad kofta jag fick igår.

För ett tag sedan kom jag över en väns, väns blogg, och ett inlägg angående Kenzas inlägg om balsammetoden. För att förstå detta inlägg måste ni läsa det inlägget jag läste på min väns, väns blogg. Så jag länkar det här.

Jag blev en aning förtvivlad och, för att vara riktigt ärlig, smått irriterad över Simones inlägg, så jag skrev en kommentar, inte alls i syfte att låta negativ eller nedlåtande, bara frågvis. Så min kommentar löd på detta vis:
"Jag förespråkar för balsammetoden och No poo. Jag har använt och använder ibland de produkter som finns på bilden högst upp, som du påstår inte fungerar med BM. Självklart vill jag då ha ett bevis på att det du säger stämmer. Vars finns den äkta innehållsförteckningen som kommer bevisa ditt påstående "tyvärr har dessa innehållsförteckningar ändrats så även om det inte står att de tex innehåller dimethicone så kan jag nästan garantera att de innehåller liknande ämnen men endast bytt ut namnen."? 
Familjer med inte så jättehög inkomst, och kanske främst som studerande då ekonomin inte alltid är den stadigaste, så är det inte optimalt att köpa en Kevin Murphy flaska på 250ml för ca 240kr. Där av väljer många lättillgängliga produkter som har ett rimligt pris. Är det då även på så vis att man hör av andra personer -och av egna erfarenheter upplever, att det fungera att rengöra håret med enbart en produkt, med andra ord ett balsam, som resulterar i ännu en utgift mindre, och ett riktigt bra resultat, så varför inte? 

Det är också mycket märkligt hur vi förr kunde tvätta både hår och kropp med enbart vatten, eller mer naturliga råvaror som bikarbonat och bakpulver, och nu ska vi behöva köpa så dyra produkter som Kevin Murphy? Självklart håller inte detta argument för min del, eftersom jag faktiskt använder balsam själv, som är en kemikalisk produkt, men du förstår kanske vad jag är ute efter? 
(I kategorin "No poo: hår" & "No poo:hud" finns ett inlägg namngett "Att pröva natur snack", du får gärna läsa det. Där går jag mer in på grejen att balsam trots allt är något kemikaliskt.) 

Jag har själv använt Kevin Murphy, helt övertygad om att en flaska i den hyfsat lilla storleken, för dom där 240kr, skulle vara en produkt att lita på. Jag har lockigt hår, så såklart blev det Kevin Murphy Hydrate-Me. Rinse. Upplevde jag att mitt hår mådde bra? För att vara riktigt ärlig så är det länge sedan, så jag minns inte till hundra procent, men jag minns att mitt hår var långt ifrån så välvårdat, med så väldefinierade lockar som jag har idag, efter att ha använt mig, i över ett års tid, av produkter från just ICA, WILLYS, Coop etc. 
När jag nu ikväll kollar upp KM produkten igen, efter att ha slutat använda den pga att den inte varit godkänd inom BM, så står det på innehållsförteckningen att produkten innehåller Amodimethicone, en silikon som inte är vattenlöslig.Hur kommer det sig? 

Om jag har förstått rätt, så har du dina källor från frisörlärare, frisörböcker, egna erfarenheter och kanske internet. Då kan man ifrågasätta sig vars dina frisörlärare har sina källor ifrån? vars kommer all deras kunskap ifrån? Internet? Andra människor? 
Det är en aning märkligt att du då, som jag uppfattat det, påstår att internet sidan vi lutar oss mot inte riktigt går att lita på? Där det faktiskt finns en och annan naturfrisör (om jag inte fått mig helt om bakfoten), väl pålästa personer i övrigt, och de som delar med sig av en mindre mängd kunskap kanske främst baserat på egna erfarenheter. Alltså med andra ord, vi, likt förmodligen ni, lär oss av varandra, via internet och erfarenheter. 
Jag är inte på något vis ute efter att gräla, för det är ingenting att gräla om. Vi har helt enkelt olika åsikter. Din baserad på din utbildning och människorna som inom utbildningen stödjer din åsikt, det du själv upplevt och skapat en uppfattning om. Min åsikt baserad på mina erfarenheter, uppfattningar, åsikter och andras kunskaper. Med andra ord, är våra åsikter uppbyggda på samma vis, men dom är olika. Sedan kan jag väl tycka att det är synd att vi egentligen är ute efter samma sak, men inte lyckas komma överens."

Simones svar på min kommentar ovan:
"Hej Emmy! Först vill jag bara tacka för din kommentar och många bra synpunkter. Samt varna för att detta svar kommer att bli milslångt, haha! 
För att förstå mina åsikter är det nog bäst att jag inleder med en historia, om mitt hår. För ett par år sedan hade jag faktiskt väldigt fint hår, det var långt och relativt välmående, men efter ett par dåliga beslut bland annat att bleka, sprayblondera samt pendla mellan brunt och blont var mitt hår allt annat än i toppskick och det var då första gången jag frågade min frisör om råd. Vad tusan ska jag göra åt denna risbuske? Hon svarade att det bästa jag kunde göra i nuläget var att kapa en rejäl bit och satsa på riktigt bra produkter och en återuppbyggande inpackning. Så på så vis kom jag in i frisörprodukternas värld. Efter år av slitage på mitt hår så började det äntligen återfå sin spänst, inpackningen gjorde verkligen vad den lovade och mina lockar (ja, när mitt hår är kort så har det rejält självfall) började äntligen se fina ut. Men jag var fortfarande inte nöjd med färgen, den var brun och dassig och jag ville ha blont hår eftersom att jag trivs så rackarns bra i det. Och efter slingningen så hade jag åter torrt hår och införskaffade då en inpackning vid namn riche repair från Goldwell. Ett år senare var mitt hår längre, fräschare och framförallt snyggt vågigt. Jag bestämde mig då för att testa på balsammetoden. Detta var år 2010 och använde mitt sista schampo när jag var utomlands faktiskt. Sedan körde jag på med en inpackning för att lösa upp fett (en inpackning innehåller ca 80% medan ett balsam innehåller ca 40%) och avslutade sedan med balsam. Körde på denna metod hela resan och när jag sedan kom hem till Sverige avfettade jag mitt hår genom att låta det vänja sig vid sina egna oljor, tog ungefär 3 veckor med detta och behövde nu bara tvätta håret med en veckas mellanrum då med inpackning och balsam. Tyvärr slingade jag håret återigen och behövde nu ett silverschampo som färgkorrigering och använde därför schampo regelbundet (nu i efterhand vet jag ju att det finns silverbalsam också, som säkert är godkända enligt BM). Dock började mitt hår faktiskt se rätt skapligt ut under den här tiden och jag kände inte längre att jag behövde balsammetoden så jag köpte istället bra frisörschampon och balsam samt hade inpackning varje tvätt i minst en timme. Sedan dess har jag testat mängder av produkter och varit mer eller mindre nöjd med alla, och mitt hår - jösses vad bra det mår. Sedan jag blev introducerad för Kevin Murphys Born Again-serie har jag varit förälskad. Och här måste jag även påpeka att yes det kostar och jag är studerande vilket betyder att jag inte alls har så mycket pengar, men när det kommer till mitt hår har jag aldrig velat kompromissa. Samt fick vi ett kanonbra pris på skolan att köpa 2st KM litersflaskor för 500kr. 
Anledningen till att Kevins produkter och även andra frisörprodukter är så dyra är för att de faktiskt innehåller ingredienser och inte 50% vatten som tex många ICA-produkter gör. 
Nu åter till ämnet, det jag egentligen ville belysa i mitt inlägg var att det KUNDE finnas ämnen i schampon/balsam från billigare märken som inte är godkända enligt BM. Min frisörlärare berättade tidigare att Björn Axéns produkter har blivit uppköpta av andra företag som inte längre har skyldighet att redovisa för exakt vad som finns i produkterna om ämnena inte anses vara "skadliga" eller hälsofarliga. Dock finns ju som du säger inga konkreta bevis för vad som faktiskt stoppas i dessa då man har rättigheter att byta namn på tex vissa konserveringsmedel och silikoner som ännu inte blivit förklarade som "ej vattenlösliga". Vad jag vet finns det även små mängde av tex amodimethicone i många frisörprodukter. Anledningen till att dessa inte bildar ett hölje runt hårstrået handlar just om det - mängden. 
För längesedan då jag använde garnier, sunsilk och x-tra tyckte jag aldrig att mitt hår blev rent. Så jag tog mer och mer schampo och mer och mer balsam, men trots det blev det bara fetare och fetare. Så jag ville ta reda på varför, så då frågade jag mina kompisar och deras föräldrar samt min frisör vad de använde för produkter och om de upplevde samma problem som mig? Det visade sig att de som använde ICA-produkter hade hårbottensproblem och tvättade håret varje dag pga "skitigheten" och de som använde frisörprodukter hade välmående, rent hår" och på så vis lärde jag mig att många billiga produkter innehåller ämnen som blir till en silikonbeläggning runt fjällskiktet.I schampo finns det så kallade tensider som rengör håret från det vi i vardagligt tal kallar smuts och det är även dessa man kan uppleva torkar ut håret, men på senare år hade det tillkommit amfotära tensider som rengör håret på ett skonsamt sätt utan att torka ut det. Vilket det idag är i de flesta schampon, även detta för att många tvättar håret oftare än vad som faktiskt behövs. Hårets naturliga oljor smörjer och skyddar hår och hud, det är därför inte hälsosamt att "stjäla" dessa från håret. 
Tyvärr kan jag inte svara exakt på varför Hydrate me inte fungerade som du hade hoppats, men troligen för att du fortfarande hade ett skikt silkioner runt håret som inte tillät produkterna att tränga in där de behövdes och återfukta dina lockar. 
Jag kan inte heller förkasta BM, för i all ärlighet ser ju ditt hår friskt och välmående ut så jag får bara acceptera att olika fungerar för olika människor. Samt att inte alla ica-produkter innehåller skadliga ämnen. 
Hoppas svaret inte kändes alltför krångligt och osammanhängande :) 
Tack för mig!"

Mitt svar på Simones svar:
"haha nog blev det minsann ett milslångt svar, men hellre det än något kortfattat och obegripligt.Detta svar redde ut en heldel tankar, funderingar och okunskap. Det tackar jag innerligt för. Slutsatsen av det hela så kan jag konstatera att jag inte riktigt känner att schampo trots allt är nödvändigt, speciellt om jag väljer att enbart använda styling produkter gjorda av råvaror (såsom sockerspray och linfrögele). Även att ICA och andra matvarubutiksprodukter kan vara bra att överväga med tanke på ovissheten om dess innehåll. Precis som du säger så har jag också upplevt att personer som använt både schampo och balsam från ex. ICA har behövt tvätta håret i princip varje dag, men något jag också har upplevt är att när dessa personer sedan har börjat med BM och köpt just produkter från matvarubutiker så har det blivit en betydlig skillnad, som exempelvis för mig. Så det kan absolut vara ett billigare och miljövänligare sätt att hålla på med BM och använda ex. ICA produkter och ändå få ett betydligt bättre resultat än när man använder både schampo och balsam.
Måste få medge att jag blev rätt sugen på att faktiskt ge Kevin Murphy Hydrate-Me Rinse en chans till, nu när mitt hår är silikonfritt (förhoppningsvis), och se om det gör det det ska. Samt att jag har kvar ungefär halva flaskan. Däremot såg jag att Kevin Murphy Luxury Rinse innehåller dimethicone ganska högt upp i listan, så liksom produkter från matvarubutiker så finns även en heldel frisörprodukter som inte alls innehåller speciellt bra ämnen. Utöver det så tror jag nog mer på en helt naturlig hårvård, då det faktiskt går att tvätta håret med ägg+ÄCV, honung, vatten, bikarbonat +ÄCV, och det bör väl vara det absolut bästa för håret.
Kan även konstatera att vi fortfarande inte har hundra procent eniga åsikter, men absolut så pass att man kan diskutera på en rimlig nivå och förstå varandras tankesätt, vilket känns bra :)"

Dessa kommentarer som skrevs mig och Simone sinsemellan tycker jag förmedlar hyfsat väl vad jag vill upplysa med detta inlägg.
Uppenbarligen kan långt ifrån många BM godkända produkter från matvarubutiker vara fullproppade med silikoner, eftersom håret faktiskt håller sig rent under lång tid med dessa produkter. Om inte håret mot förmodan kan "lära" sig hantera silikoner, vilket jag dock tvivlar på. Men jag förstår ändå vad Simone menar, och måste medge att jag tänkt mycket på att jag enbart litar på de människor som redan kollat upp produkter och sagt att ämnena i dessa produkter är godkända, utan att själva kolla upp vad varje ingrediens i en godkänd produkt faktiskt är, hur den påverkar håret och miljön. Simone skriver i sitt svar "Anledningen till att Kevins produkter och även andra frisörprodukter är så dyra är för att de faktiskt innehåller ingredienser och inte 50% vatten som tex många ICA-produkter gör. " och detta är något jag inte tycker låter helt orimligt, eftersom det är mycket produkter som späds ut med billigare ämnen. Men jag tänker även att många frisörprodukter blir ännu dyrare eller är dyra pga att det är ett specifikt märke, liksom kläder. Och att det inte alls måste innebära att dessa produkter då faktiskt innehåller bättre saker än vad billigare produkter gör.
Vad gäller schampo så känner jag fortfarande att det inte är något som är behövligt, att håret inte behöver tvättas med tensider oavsett om dem i dagsläget, enligt Simone, har blivit betydligt mildare än förr.
Så resultatet av detta har blivit att jag nu i dagsläget använder enbart Kevin Murphy- Hydrate me Rinse (eller vatten) för att kolla om denna icket BM godkända produkt faktiskt fungerar, trots att det ska finnas en liten mängd silikoner. För enligt Simone ska silikonerna i denna produkt inte lägga sig som ett hölje runt hårstråna just för att det är en så pass liten mängd, och detta blir då alltså ett expriment för att se om detta stämmer.
I inlägget "Att pröva natursnack" så skriver jag om att balsam trots allt är något kemikaliskt (om ni inte har läst det, så kan ni göra det), och känner nu att det är dags att utveckla mitt no poo:ande till att enbart använda skafferiet och kylskåpets tillgångar. Åtminstone under en period, så jag i alla fall har prövat på det. För det finns ju som sagt en del olika tvättmetoder såsom bikarbonat +ÄCV, ägg+ÄCV, houng och vatten+ordentligt med hårbottensmassage. Och av anledningen vad gäller ovissheten om matvarubutikernas produkters innehåll. Men denna "utveckling" tar sin start efter mitt Kevin Murphy expriment.

Människan är tålig när det kommer till olika typer av fysiska och psykiska påfrestningar. Människan är chanslös utan återhämtning. Det är något jag nyligen lagt märke till, ganska mycket. Det är väldigt mycket att hålla i för tillfället inom både dansen och de teoretiska skolämnena. Mitt i allt detta har jag en oerhört besvärlig halsont och en ständigt värkande rygg.
Ibland glömmer jag bort att jag får prioritera, att jag måste prioritera för att kunna fungera, kunna må bra. I veckan kommer jag prioritera för att jag ska fungera och må bra.

Måste få visa något jag fann väldigt charmigt! Min lillasyster är ganska kreativ. Hon stekte ett ägg med någon typ av hemmagjord stearinljusuppfinning.

Jag har inte motivationen, orken eller lusten att ständigt fundera och tänka om den mänskliga individens mer eller mindre negativa sidor. Vart vill jag komma med mina tankar? Vad vill jag veta att jag vet? Det vill säga att jag även har tankar som, förvisso är grundade på vem människan är, men inte alls är på ett lika ingående och analyserat vis. Jag blir, likt många, imponerad och lycklig av andra individer. Sådant man kanske inte förväntat sig eller trott om andra personer. Egenskaper och talanger. Så på många sätt kan jag tycka att människan inte alls är så dum. Att det trots allt kanske finns något bakom skallbenet och kanske har vi alla varsin själ i vår ägo.
Mycket av alla dessa, framförallt, känslor är baserade på helgen. Inte så att jag vill påstå att denna helg, endast denna lördag och söndag, skapade förvirring och alla dessa tankar hos det däggdjur jag faktiskt är. Utan det var en helg då förändring skedde, relationer avslutades och relationer blev starkare. Det var två dagar som förmodligen kommer lagras i mitt människominne. Som individ har vi alla val som måste göras, som bör göras och som kanske till och med bör ha gjorts för längesedan. Som individ har vi nog alla en rädsla, ett samvete och mod. Kanske tar det åratal att lära sig hantera sådant och växa som individ eller så kanske det tar en evighet? En tid som är längre än det liv du får leva som just denna människa.

Jag kan inte svara på frågorna, för just nu är jag inte homo sapiens sapiens. Jag är hon som vet att hon inte vet.