Jag kan ärligt och uppriktigt sagt medge att mina dans erfarenheter är mycket små. Jag ser inte meningen med att linda in det hela och försöka få mig själv att framstå som en helgrym dansös. Så jag kommer öppet berätta hur det hela ligger till, och jag tror nog det kommer löna sig i slutändan. Både för er läsare och mig själv, som skapade bloggen i syfte att se utveckling inom framförallt dansen.

Bakgrund
Jag tycker denna part, att förklara vad jag dansat och hur länge, är lite små knepig. Varför? Jo, för jag vet inte till hundraprocent själv. Men jag ska försöka förklara så gott jag kan.
I mycket liten ålder gick jag på något som kallades något i stil med Lek och rytmik om jag inte minns helt fel. Det innehöll lek, små danser och sång. En känsla för rörelser till musik helt enkelt. Det har nog de flesta gjort under sina väldigt unga år. Vid en ålder omkring tio, elva tog jag kvällskurs i dans en gång i veckan. Det var nog ingen specifik dansstil, utan blandat hejvilt! Jag tog lektioner i omkring ett eller två år innan jag slutade för att pröva på en annan aktivitet.
I samband med att jag började åttan i högstadiet började jag om att dansa kvällskursen, denna gång förstås i en äldre grupp, samt att danstilen blev mer ingående på modern, balett och jazz. Efter att ha fått byta danslärare tre gånger under dessa två år (innan nutiden hinner ikapp), varav den tredje gången gillt, så skulle jag nog kunna säga att min ''dansresa'' skulle ta sin början här. Jag var en av två i gruppen som var född 1995, vilket skulle betyda att gymnasiet stod på listan denna höst. Den nya dansläraren föll mig bra i smaken, envis och lagomt bestämd. Envis skulle komma att vara bara förnamnet. Hon var (och är) nämligen en av lärarna för den Estetiska Dansutbildningen på gymnasiet, varav att dem hade misslyckats med att marknadsföra utbildningen och hon hade minsann snappat upp min ålder. Mina planer för gymnasiet var Natur/estet på Waldorf. Jag hade uteslutat dansen som en framtidautbildning med mycket övertygelse ifrån nära och kära, samt omgivningen att en estitisk linje inte skapar en framtid. Med en längtan efter att verkligen få dansa och övertygelse ifrån min danslärare så gick jag trots det tillsammans med min jämnårige till dansuttagningen i princip endast för att se om jag skulle lyckas.


Lyckades jag? Både ja och nej. Som ni tidigare läste så hade de misslyckats med marknadsföringen. För att utbildningen ska få starta under det respektive året så finns ett minimum för antal elever, så för deras del var det viktigt att få så många sökande som möjligt. Jag kom in på utbildningen med motivationen att min danslärare sett bra framsteg och tack vare min egna motivation. Men för den delen är jag inte i närheten av vad som egentligen krävs.
Varför valde jag dansutbildningen trots allt? Jag anser att det var ett realistiskt och smart beslut att välja gymnasiet i min egna hemstad. Att flytta kräver en heldel både ekonomiskt och sådana saker som ansvar och prioriteringar. Utbildningen är högskoleförberedande, jag har möjligheten att skräddasy min utbildning delvis, samt att jag så oerhört mycket vill dansa, på riktigt. Utöver gymnasieutbildningen kommer jag även börja tillsammans med Zaga: ponchi.blogg.se i Exiled på söndagskvällarna.

Jag är övertygad om att jag kommer lyckas trots att jag valt en estetisk gymnasieutbildning och jag ser fram emot det.