Torsdag är en ganska tung dag, kan dock bero på att vi till största del har praktiska lektioner och ett onödigt långt hål. Efter skoldagens slut tog jag mig in till stan tillsammans med Lina J, Emelie och Julia för en fika på Nodo. Sedan promenerade jag och min tunga kropp till danssalen för att koreografera. Emelie gjorde mig sällskap några timmar.


Glad tjej under kvällskoreograferande. Chailatte på Nodo.

Har ni varit med om den där frustrerande känslan när man vet att man måste göra något, och det ska vara klart inom några timmar? torsdag förra veckan var en sådan dag. Jag var tvungen att komma vidare med mitt koreograferande, men inget kändes bra, inget fungerade. Av ren frustation och stress började jag gråta, och inte nog med det, jag började även prata med mig själv. Jag lovade ju mig själv att nästan bli helt klar den dagen, men det gick verkligen inte, så tillslut tog jag mig hem, surade och for till skolan dagen efter. Våran sista lektion på fredagar är balett, och danssalen är ledig efter den lektionen, så jag tänkte att jag skulle ge koreograferandet ett försök till. Denna gång fungerade det. Jag har en tendens att alltid tjorva till det när jag koreograferar, jag ska göra det svårare än nödvändigt, vrida och vända på stegen tills jag knappt kan dom själv. Jag valde att släppa denna tanke och gå på det som kändes bra i min kropp. Det var ett av dom smartaste valen jag gjort. Det har sedan dess inte gått så bra att koreografera som nu. Grym känsla!