Jag är tillbaka till dans -och träningsvardagen, delvis. Efter att först ha gått till en sjukgymnast, sedan en naprapat, sedan en läkare och till sist en annan naprapat så har jag äntligen fått en förklaring till varför jag upplever smärtor i, framförallt, min vänstra höft/ljumske. Högst upp i nacken finns en kota som samarbetar med kotan längst ner i ryggen. Blir kotan högst upp sned, så blir även kotan längst ner sned. Det är vad som hänt mig, och detta förklarar bland annat mina ryggsmärtor som jag haft sedan flera år tillbaka (kan dock tänka mig att min tendens att sitta som en hösäck också har påverkat). Detta har även gjort så att jag blivit sne hela vägen, och fått låsningar i hela mitt bäcken. När jag sedan började dansa balett, och till en början arbetade med en onaturlig utåtvridning, så påfrestade jag mitt bäcken. Detta har jag sedan omedvetet hanterat genom kompensationer på olika vis och tillslut har det orsakat smärtor. Jag behandlas hos den sist nämnda naprapaten, varav behandlingen går ut på att arbeta med min nacke och mitt bäcken.
               Att komma tillbaka efter att helt och hållet vilat från dansen och träningen under sex veckor känns både positivt och negativt. Med andra ord, det är en lättnad att kunna dansa och träna igen, att äntligen fått veta problemet. Men det är även fruktansvärt frustrerande och jobbigt rent psykiskt, för det känns som att jag arbetar med en annan kropp, den fungerar inte lika smidigt, jag kan inte kontrollera den på samma vis och den är inte fullt återhämtad, så smärtorna återkommer om ansträngningen blir för stor. Jag började dansa i tisdags, och märker av hur jag succesivt klarar av mer och mer, vilket känns oerhört bra. Jag har valt att inte dansa break och street denna termin. Detta för att kurserna redan startat och min kropp är som sagt inte helt och hållet återhämtad, samt att det ger mig mer utrymme att fokusera på den dans som min utbildning erbjuder, och företaget.