Gårdagen var, och är fortfarande, väldigt uppskattad. Julbord må erbjuda mat som inte alls faller mig i smaken, men det är ingenting att tjura över, annat finns att mätta magen med om man inte har något emot att bryta en del av traditionen.
          Jag lever i en välbärgad familj, och vi har det även riktigt bra vad gäller relationerna till varandra. Så ja, jag är rätt bortskämd. Jag har föräldrar som alltid ställer upp, samt har en tendens att ge mig mer än jag behöver vad gäller både prylar och pengar. MEN, det finns en ganska markant skillnad på vilket sätt man hanterar sin bortskämdhet på. Jag är evigt tacksam mina föräldrars omtanke och uppskattar det och dem till tusen, så jag hoppas verkligen att min enorma uppskattning inte går omärkt förbi. Något värt att nämna är att allt detta inte kommer utan ansträngning överhuvudtaget. Jag är lika stor del av familjen såsom mina föräldrar, vilket innebär att exempelvis hushållssysslor angår mig med. Likaså att vi ställer upp för varandra. Jag skulle inte vilja påstå att jag skyltar med att jag är bortskämd, och om någon mot förmodan uppfattat eller uppfattar att jag gjort eller gör det så skulle jag utan tvekan vara rätt hundra på att jag inte gjort det på ett skrytsamt eller kränkande sätt gentemot andra. Och alla dessa punkter: uppskattning, att ställa upp och på vilket sätt man "visar" och  "använder" sin bortskämdhet på gör att det finns en ganska markant skillnad på vilket sätt man är bortskämd. Jag bjuder hem vänner som får ta del av den fantastiskt goda maten min mamma lagar, och möjligheten att ta del av de teknikprylar, poolen och dylikt som min pappa ordnat. Samt den omtanke dem har till mina och mina systrars vänner när dem är på besök. Jag anser med andra ord att vi har ett välkomnande hem, och utnyttjar vår goda ekonomiska ställning och de starka band vi har till varandra för att få nära och kära att trivas med oss utan att "köpa" dem till oss. Där av skämms jag inte över att jag har mycket saker, får ta del av aktiviteter och tar mig nästintill överallt tack vare mina föräldrar, utan jag uppskattar det och delar med mig, och jag har en ganska stark känsla av att just denna medvetenhet gör att allt detta inte kommer ställa till det för mig i framtiden när jag måste klara mig helt själv. 

Jacob kommer på några minuter, och då återstår att se vad vi hittar på. Kanske fixar klart min nya macbook, ser någon av alla Hayao Miyazaki filmer, kanske påbörjar sista säsongen av One tree hill eller väljer att göra lite olika saker då jag har stor lust att pyssla och dekorera de vita, runda förvaringslådorna eller kanske rita med promarkers nu när det tillkom några fler igår.

Idag myser jag omkring i en mörklila, stickad klänning och en mörkgrön, stickad kofta jag fick igår.