Svenska nationella tal.

Vad är tid? Behöver vi tid? Är tid ett mänskligt påhitt för att skapa någon form av struktur eller är det något som vetenskapligt finns? Rör vi oss genom tiden eller rör den sig genom oss? Vad skulle vi göra om tiden inte fanns? Är tiden föränderlig för varje enskild individ? Är en sekund alltid exakt lika lång? Om inte, då innebär väl det att en minut eller en dag inte alltid är lika lång? Finns det ett konkret svar?

Tiden påverkar mig. Den har gett mig en titel som tidsoptimist, en sådan som inte riktigt kan passa tider, inte lyckas uppskatta tidens längd. Vetskapen om att jag själv är tidsoptimist skapar en inre stress, vilket resulterar i ökade muskelspänningar och en fysisk påfrestning. Detta påverkar också mitt psykiska mående. Betyder det att tiden är ohälsosam eller är det min uppgift som människa att lära mig hantera tiden på rätt sätt, för att tiden anses vara en del av livet?

Om vi väljer att inte kolla på tiden, om vi väljer att känna efter istället. Skulle vi må bättre då? Skulle stressen minska? Skulle det fungera i längden?
”Det kan väl inte vara så att vi har så bråttom med att ha bråttom att vi inte hinner med något annat?” citerat ur Bodil Jönssons bok Tio tankar om tid.

Kom ihåg att passa busstiden, lämna in skolarbetet i tid, det är viktigt att sova nog många timmar per natt, sitt inte framför datorn eller tv:n för många timmar för det är ohälsosamt, det är viktigt med egen tid, och likaså bör du se till att hinna umgås med nära och kära, att hjälpa till hemma är något som också bör hinnas med.
Hela vårt dagliga liv är baserat på tid. I dagens samhälle är tid pengar och vi är giriga dem båda. Det är i min åsikt tragiskt. Tid är inte pengar, pengar är en del av tiden. Och den tid vi egentligen strävar efter är väl ändå den personliga upplevda tiden? Inte klocktiden. Kanske anser jag att tiden enbart bör användas för att skapa ett perspektiv för när händelser inträffar eller kommer inträffa, men jag kan inte leva upp till min egen önskan. Jag får det helt enkelt inte att fungera, för gång på gång kollar jag klocktiden, stressar upp mig och hoppas på att ett mirakel ska lösa allt. På något underligt vis lyckas jag i de flesta fall slutföra mina uppgifter, men det är inte alltid en dans på rosor och jag får konsekvenser på grund utav min tidsoptimism som jag tidigare påstod att tiden titulerat mig som.

Jag kan nu, med alla dessa frågeställningar, konstatera att åtminstone jag inte kommer kunna finna ett konkret svar, och om någon annan nödvändigtvis har gjort det, så behöver inte det betyda att jag håller med och finner svaret tillfredsställande. Frågor om tiden får mig, i mina egna ögon, att framstå som en väldigt oförstående person, någon som verkligen inte kan greppa något så vardagligt som tiden och det gör mig en aning frustrerad.

Du gav nu en del av din såkallade värdefulla tid åt att lyssna på detta. Var det värt tiden?