2011-09-20
 01:29:35

Homo sapiens sapiens



Händelser och situationer kan skapa en jordbävning hos den såkallade homo sapiens sapiens. I detta fall jag, en vanlig människa. Jag är inget undantag från resterande av denna art och mina känslor och handlingar är garanterat ingen överraskning. Speciellt inte i dagens samhälle. Homo sapiens sapiens, vilken dålig art, vilket dåligt skapande. Det brukar jag känna och tänka. Jag skulle nog inte vilja påstå att det är en konstig tanke, åtminstone inte för människan. Det blir ganska förvirrat och osammanhängande, kan faktiskt jag tycka och då är det dessutom formuleringar, känslor och ord jag själv valt eller känner. För hur ska jag kunna tycka att tanken om människan är konstig med motivationen att jag trots allt är en människa?
Jag finner hela grejen med känslor, tankar och funderingar som en delvis plåga. Det är väldigt ologiskt, eftersom människan alltid mer eller mindre har någon typ av känsla, tanke eller fundering. Betyder det då att jag uppfattar människan som en plågad art? Är det möjligt och troligt att man kan skapa ett fungerande säkerhetssystem med erfarenheter? Med det menar jag om det verkligen är möjligt att bli en psykiskt starkare människa på grund av livserfarenheter eller är det en illusion och förvrängning som människan faktiskt kan skapa. För hon vet att hon vet.
Jag har inte motivationen, orken eller lusten att ständigt fundera och tänka om den mänskliga individens mer eller mindre negativa sidor. Vart vill jag komma med mina tankar? Vad vill jag veta att jag vet? Det vill säga att jag även har tankar som, förvisso är grundade på vem människan är, men inte alls är på ett lika ingående och analyserat vis. Jag blir, likt många, imponerad och lycklig av andra individer. Sådant man kanske inte förväntat sig eller trott om andra personer. Egenskaper och talanger. Så på många sätt kan jag tycka att människan inte alls är så dum. Att det trots allt kanske finns något bakom skallbenet och kanske har vi alla varsin själ i vår ägo.
Mycket av alla dessa, framförallt, känslor är baserade på helgen. Inte så att jag vill påstå att denna helg, endast denna lördag och söndag, skapade förvirring och alla dessa tankar hos det däggdjur jag faktiskt är. Utan det var en helg då förändring skedde, relationer avslutades och relationer blev starkare. Det var två dagar som förmodligen kommer lagras i mitt människominne. Som individ har vi alla val som måste göras, som bör göras och som kanske till och med bör ha gjorts för längesedan. Som individ har vi nog alla en rädsla, ett samvete och mod. Kanske tar det åratal att lära sig hantera sådant och växa som individ eller så kanske det tar en evighet? En tid som är längre än det liv du får leva som just denna människa.

Jag kan inte svara på frågorna, för just nu är jag inte homo sapiens sapiens. Jag är hon som vet att hon inte vet.




KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: